Hundar & Jakt

I dag föll en sten från mitt hjärta, kvar finns lite smågrus. Må vara att Urax tävlingskarriär över och att vi inte bör jaga flera dagar i följd eller så långa dagar, men vi kommer med all sannolikhet få njuta av hans underbara drev senare i höst. Sen får framtiden visa. Röntgen visade inga pålagringar på skelettet man kunde se viss påverkan inne i framtassarna, muskulärt, vilket kan vara en del av förklaringen. Detta kan göra att han belastar olika och därför skillnad på muskulaturen. Påvisar obehag vid provokation av armbågar/bogled. Har också plötsligt fått en ytlig tumör på vä bakben (upptäckte den i förrgår) stor som en stenkula ganska fast men ”rörlig”. Den var det inget att göra åt i nuläget mer an att hålla koll. Så nu ska Urax få antiinflammatorisk medicin, behandling av hundfysioterapeut och några veckors vila. Sen får vi se om vi sakta sakta kan låta honom göra det bästa han vet. Nu lever hoppet att vi ska få njuta av Urax åtminstone ända tills EnSeger tar vid. Givetvis önskar jag mej många många år till med underbara Urax, men samtidigt måste jag vara realistisk. Som hans status är nu kommer varje släpp, dag månad känns som en vinst. Skulle de bli år ja då är det Bingo!

Redan tidigt vår fick jag känslan av att inte allt stod rätt till med min älskade Urax. Det var svårt att ta på men de var något med hans så fina rörelse som inte stämde. Kontaktade veterinär för ett besök men dom kunde inte hitta något, skönt! Veckorna gick och han var väl som vanligt, nästan men min känsla fanns ändå där. Vid upprepade tillfällen gick han orent för att nästa dag röra sig helt ok. I början av sommaren tog jag ändå kontakt med vetrinären igen – Det är något som inte stämmer men min stövare. Nytt besök hos vetrinären med samma utlåtande, inget fel på den huden. Semester kom och länktan till hösten och första släppet börja tränga sig på. Men det dök upp igen, jag känner inte riktigt igen Urax. Fick tid hos fysioterapeut Tomas Forsberg, har varit där idag och mina farhågor besannades, allt är inte som det ska med Urax. Vi har hunnit med två släpp och Urax har i vanlig ordning skött sig, hittat hare tagit upp och drivit, men känslan har varit där. Urax har aldrig visat sig smärtpåverkad lite öm i tassarna bara, något som varit helt borta efter ett tag. Men nu vet jag att allt inte är som det ska, på måndag ska han röntgas. Tomas kunde klart se att han var påverkad bla var ena lårmusken nästan 2 cm tunnare än den andra vilket i värsta fall kan tyda på pålagringar i ryggen eller knäled, i bästa fall ”bara” en inflammation. Även senfäste på vä framben var påtagligt påverkat, orsak och verkan vad som gjort vad är svårt att säga. Känner mej så oerhört ledsen, älskad Urax. Oavsett diagnos blir det lång konvalescens för är det en inflammation blir det mediciner och behandling och de andra alternativet orkar jag inte tänka. (Besviken över att jag inte stått på mej tidigare när jag sökt hjälp, men litade på vet) Nu hoppas jag på det bästa, men vet ju att denna säsong definitivt inte blir vad jag hoppats på. Det blir inget Gillesmästerskap, ingen Qvinnokamp eller andra provstarter vilket känns tomt. Men de kan jag leva med bara Urax blir fisk och jag får behålla min bästa stövare. Men ett släpp till blir det, även om jag inte kan vara med. För på söndag tyckte Tomas att vi skulle släppa en kortare stud för att”provocera” inför röntgen och eftersom Urax inte visar direkt smärta får det nog bli så. Måtte det inte vara hans sista släpp, önskar det vore måndag så jag fick veta, eller så vill jag inte veta.

I dag fyller denna underbara border 4 år. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på allt han är, har gett och ger. Underbar på alla sätt, fungerar i all situation. I jakt ovan och under jord, hemma med andra hundar och barn, på agilitybanan och har också gått bra när vi gått vänstervarv! Enligt mej (och många andra som träffat Utter)  har han allt  och tar fram rätt egenskaper i varje situation han befinner sig i.                                           Tänk att just jag….

I dag träffades vi i natursköna Fällfors, hemma på Roger Bergmarks gård, för valpträff men våra  Spjutvikens stövarvalpar efter Rosådalens Aiko och Silva. I kullen var det 4 hanar och 2 tikar. I dag träffades tikarna och två av hanarna och dom var ”lika som bär”. En mycket trevlig eftermiddag som förutom allt valpmys och deras underhållning bjöd på trevlig gemenskap och god mat! Det var jag & Po med Spjutvikens EnSeger, Roger Bergmark med Spjutvikens Elvis ”Jeppe”, Jonny Nylund med familj och Spjutvikens Ella och  Sigge & Elisabet Larsson med Spjutvikens Eloise. Sigge är ägare till Spjutvikens kennel och har behållit en tik från denna kull. Men i dag var också Jan Öman som äger Rosådalens Aiko. Stort tack för denna trevliga dag!

En liten uppdatering! 12,13,14 juli tävlade jag och Utter agility i  Piteå. Det luktade otroligt gott på backen tyckte Utter som var ganska trög i starten, men för övrigt så tycker jag att vi hela tiden utvecklas. Många fina lopp där vi kom i mål odiskade i nästan alla. Äntrade pallen 2 gånger med 3:e placeringar. Lördag den 15 ställdes Utter ut. Fick excellent men inget CK. Kan ha berott på Segers hjälp med trimning! På kritiken stod det kunde vara lite fylligare under ögonen! För övrigt bra kritik. Så på söndagen åkte vi jag och Utter till Norge, Elverum för att delta på grytläger. En helt underbar vecka, strålande sol, fint boende, trevliga möten. Det var både träningar och prov samt trivsam gemenskap. I grytet – Utter in som en raket, men en aningen för het! Av den anledningen klarade han inte att gå till pris. Så synd tyckte många han är ju så duktig. Utter fick också bra omdömen av domarna men eftersom han inte ”gjorde som man ska på prov” så gick det som det gick. Nöjd ändå, jag vet ju vad han kan och många menar att det Norska provet är svårt när hunden fått jaga ”på riktigt”. Och visst kan det vara så, men han hade gärna fått fixa det ändå. Men när räven ligger där morrar och krafsar vill inte Utter ta en annan väg! Hur som vi fick en underbar vecka i Norge. Under tiden har Ruff varit på fjällsemester med sin bonusmatte och EnSeger har hunnit bli 3 månader. Veckan v i Norge bjöd också på två uppskattade möten, jag fick träffa två av Utters avkommor – Två Lappstintor en tik och en hanne, superfina! Blev mycket nöjd över vad jag såg. (Ska uppdatera under avkommor när jag får tid)                                                                                                                                   Här lite smakprov på dom fina valparna!

Fredag den 30/6 var vi på Midnattssolutställning i Gällivare. ”Nära skjuter ingen hare” men jag var hel nöjd med Utters resultat!

I måndags den 26/6 hämtade vi hem vår nya flockmedlem. En hamiltonstövare från Kennel Spjutviken utanför Luleå ägare av kenneln är Sigge Larsson. Ett stort tack till Sigge för att jag fick förmånen att köpa en valp ur denna, i mitt tycke, intressanta kull. En hamiltonstövare Spjutvikens Enseger född 2017 04 27 SE3474/2017) i en kull på 4 hanar och 2 tikar. Föräldrar är SE JCH SE UCH Silva (SE2054/2010) och SE JCH Rosådalens Aiko (SE1193/2015). Vilken lycka! Bilfärden hem gick utan några problem och väl hemma välkomnades han av övriga i flocken och allt gick lugnt och helt naturligt till väga. Hungrig efter vet besök, som gav stämpel OK, och resa blev det middag tillsammans med dom andra. Seger vekar vara mycket stabil och trygg, sovit bra första nätterna inget ”gråt”. Lätt att passa går redan mot dörren! Lyhörd och busig som en valp ska vara och otroligt söt. Så VÄLKOMMEN Enseger! vi ska göra allt för att på rätt sätt forma denna oslipade diamant. Glad och stolt ägare till två Hamiltonstövare!