Jaktträningen påbörjad

Postat den 30 augusti, 2024 av Britta

Vår härliga stövarvalp Snurralyckans Isop har fått besöka skogen varje dag sen han kom hem till oss. Vi har fin skog med vacker natur bara 50 m från huset så de har fått bli en liten runda varje dag. Och redan efter någon dag växte hans mod. Vi strosar om kring tränar på inkallning mm, han kommer klockrent när jag blåser i hornet. Vi har också tränat lite mer på riktigt, då har Isop fått bära väst och pejl. Borderterriern Saffrans väst passar bra än så länge och att bära den och pejlen ser inte ut att bekymra honom de minsta. Vid tre tillfällen med start den 21/8 har vi åkt ut till skogen på morgonen. I vanlig ordning har vi först gjort stövaren klar för släpp sen gjort upp eld och ätit frukost. Isop håller sig i närheten , äter blåbär och gnager lite pinnar. Men han gör också små utflykter på ca 30 m, jag/vi tycker han är jätteduktig han är ju trots allt bara 12 veckor.

Publicerat i Jakt | Kommentarer inaktiverade för Jaktträningen påbörjad

Utter 11 år

Postat den 19 augusti, 2024 av Britta

I dag för 11 år sen föddes en kull valpar hos Kennel Firmans i Söderdala. Jag fick ett telefonsamtal från Frida – Nu är han född! För där fanns han som sen skulle bli vår underbara Utter som berikat vårt liv från dag ett. Tiden går alldeles för fort men vi hoppas att Utter får fortsätta att vara pigg, hänga med några år till och fylla vårat hundliv med sin glädje och kärlek. Och självklart hoppas vi på många fina

Publicerat i Okategoriserade | Kommentarer inaktiverade för Utter 11 år

Isop 2 månader

Postat den 6 augusti, 2024 av Britta

I dag blir Isop 2 månader och vi har fått rå om honom i 5 dagar. 5 dagar är en kort tid om om sneglar framåt och tänker på tiden som finns där, men han är redan en i flocken med sin egen speciella plats i våra hjärtan. Första dygnen här hemma har gått jättebra, en trygg och nyfiken valp med spring i benen och bus i blicken! Dom första nätterna har han sovit typ hela nätterna, ut och kissat 1 gång vid 4 tiden annars sovit från ca 22 -06! En alldeles underbar valp, vi är så tacksamma och glad att vi fått förtroendet att förvalta denna diamant, ska göra vårt bästa! Stort TACK till Nicklas och Frida på Snurralyckanskennel.

Publicerat i Nyheter | Kommentarer inaktiverade för Isop 2 månader

Äntligen – Välkommen Snurralyckans Isop!

Postat den 5 augusti, 2024 av Britta

Så har då vårt ”skafferi” fyllts på med en krydda till – Isop. Den 6/6 föddes 5 valpar hos Kennel Snurralyckan och en av dom var vår efterlängtade Hamiltonvalp. Och nu är 8 veckors väntan över, i går den 4/8 landade vi hemma efter den långa hemresan från Kinnared, Ulricehamn. Vi har gett våran nya jaktkamrat namnet Isop. Isop är en gammal krydda, planteras numera oftast som tålig perenn i rabatter med blå eller rosa blommor. Isop sägs skydda mot bla olyckor, något som jag tyckte vi kunde behöva och så fick de bli Isop! En spännande tid följer.

Publicerat i Nyheter | Kommentarer inaktiverade för Äntligen – Välkommen Snurralyckans Isop!

Saffran 2 år

Postat den 31 januari, 2024 av Britta

Oj vad tiden går, redan 2 år! Men om jag tänker efter på vad vi hunnit med, känns det som vi varit tillsammans betydligt längre. Saffran har med sig fina resultat från de utställningar han gått. Cert både i Finland och Sverige och bästa hane på Norrlandsbordern. Den 21 juni genomförde han BPH med godkänt skott. Och den 29 juni gick Saffran sitt 3:e raka viltspår och kunde endast 17 mån gammal titulera sig SE VCH. Vi har träna agility och den 20 augusti var det så dags för debuten, och det gick superbra. Redan den 14 oktober var det dags för klass 2, och nu innan han ens är 2 år är han klar för att starta i högsta klassen, klass 3. Men jag tänker att vi stannar i 2:an ett tag och filar på detaljer. Jaktsäsongen blev alldeles för kort, pga mycket snö. Men Saffran hann i alla fall visa att han kan! Bra sök, han hittar och driver. Vid några tillfällen också med lyckat avslut. Ser redan fram mot nästa höst, för nu vet vi att Saffran är på!. Han har också vid några tillfällen under hösten fått visat att han mycket väl är värd sitt SE VCH, flera lyckade eftersök. Vi har tränat i konstgryt flera gånger, i första hand för att se hur Saffran tar sig an den uppgiften, men också som en kul aktivitet. Saffran gillar de verkligen att rusa in, skälla, bryta, gå runt i gångarna och skälla igen framme vid kitteln. Vi har också gått en apporterings kurs och även där visade Saffran att han kan! Vi har tränat lite specialsök, tagit turer med kicksparken, varit på klubben tränat och promenerat med många andra hundar. Sist men inte minst, kanske mest, har vi kelat, myst och bara njutit av att vara tillsammans. Så glad och tacksam att just jag får vara matte till underbara , fina Saffran. Min egen krydda, min egen Super Saffran

 

 

.

Publicerat i Nyheter | Kommentarer inaktiverade för Saffran 2 år

Rebus 2020 02 22 – 2023 12 23

Postat den 10 januari, 2024 av Britta

Inga ord, ett brustet hjärta och tusen tårar

Kärlek och ansvar är två ord som jag starkt förknippar med mitt hundägarskap.

Kärlek – Vet att jag gett Rebus oändlig kärlek, bästa tänkbara omvårdnad. Ställt rimliga krav, jobbat med positiv belöning. Vi har gjort så mycket tillsammans, vi har haft så mycket roligt. Tillsammans med Rebus har jag gått NW kurs och agilitykurs, visat för mej själv och andra att en stövare är så mycket mer än en jakthund, man har ju hunden 365 dagar/år. Saknaden känns obeskrivlig, beviset på min obeskrivliga kärlek till Rebus. Han var också en duktig jaktkamrat och utöver det, från dag ett, en älskad medlem i vår familj.

Ansvar – Att se när inte allt står rätt till, att våga ta dom där tunga svåra besluten. Förklaring till att det fick ett så sorgligt slut vet vi inte. Men jag vet att jag/vi tog vårt ansvar. Och trots att jag vet så känner jag mej vissa stunder värdelös, misslyckad och oduglig. Hur kunde det gå så här.

När vi fick lov att hämta Rebus hos Vinklumpens kennel var lyckan total. En fantastiskt fin social och trevlig valp som fick hjärtat att smälta. Han var lyhörd och lättlärd och kom snabbt in i flocken, med dom andra hundarna. När Rebus började bli året märkte vi att han hade ett ganska starkt resursförsvar. Något jag också la ner tid på att för att stävja. Sen undvek vi att ha framme leksaker eller kasta boll ute för vi hade sett att Rebus ville bestämma. Tredje jakthösten försvarade han plötsligt och helt oväntat ”sin hare” på ett icke önskvärt sätt. Vi fortsatte att försöka få bort hans starka försvar genom byteshandel. Sen måste jag erkänna att min enorma kärlek till Rebus också gjorde mej lite blind och duktig på att hitta försvar. Att han vid några tillfällen nafsat efter förbipasserande undre promenader försökte jag släta över, fast det började ringa en klocka. Men när sen allt var lugnt igen förträngde jag det, ville inte se. Men så sakta började min tillit till honom svikta, jag/vi litade inte på helt på Rebus. På promenader hade man full koll om någon närmade sig bakifrån och när barnbarnen kom på besök fick han ofta gå åt sidan, för att underlätta för både oss och Rebus. Sista halvåret har han vid några tillfällen utan anledning om man bara nuddat i honom brusat upp helt omotiverat. Och för ca 1 månad sen när jag gick förbi honom utan att röra i han för att sätta mej längre bort i soffan högg han mej i armen. Rebus varnade inte utan högg ordentligt. Sista veckorna verkade han vara obalanserad, morrade när man gick förbi där han låg. Vi insåg att något måste vi göra. Jag undersökte själv honom klämde kände, kollade tänder men ingenstans visade han att han hade ont. Vi la upp en strategi hur vi skulle hantera problemet och efter helgerna skulle vi göra en mentaltest samt beställa tid hos veterinär för undersökning. Jag ville verkligen göra allt för att få hjälp med problemet. Nu hann vi inte dit innan allt tog en fruktansvärd vändning.

Den 23/12 dagen före julafton, allt var lugnt hemma. Huset var julfint jag och PO satt vid köksbordet och små pratade. Så plötsligt helt utan förvarning small det. Rebus blev som förbytt rusade på Saffran med till synes en enda tanke, att döda. Vi försökte först tala om att det räcker nu utan att skrika, att skrika eller att med våld hindra gör ofta hundar i den situationen bara mer våldsamma, men vi nådde inte fram. Rebus tog tag i Saffrans hals bet morrade och skakade. Saffran tjöt av smärta, allt var fruktansvärt. PO försökte ta tag i Rebus medan jag bände lös Saffran ur has stadiga grepp. Rebus gav sig inte han skulle döda och bet vilt omkring sig. Tur att vi var hemma båda för hur det annars slutat törs vi inte tänka på. När Saffran väl var lös bet Rebus mej ganska illa allt för att komma åt Saffran. Nu är ju terrierna inga duvungar så självklart väcktes deras försvar och även Utter kom rusande för att ”hjälpa” till. Vi lyckades till sist få in två blödande terriers i burar och kunde så koppla en rasande Rebus och stänga in även han. Där och då brast mitt hjärta för jag insåg att detta inte höll.

Rebus och Saffran som alltid varit bästa kompisar dom har lekt, busat och vilat tillsammans från dag ett. Vi kan inte se vad som triggade igång detta än mindre förstå varför. Men situationen blev där och då helt ohållbar. Inga undersökningar i världen skulle kunna ge oss tilliten till Rebus tillbaka. Något hos vår så älskade Rebus var fel hade slagit fel och det fruktansvärda och tråkiga beslutet var ett faktum.

Rebus hade också så många bra sidor. Lätt att hantera kamma, klippa hans klor, borsta hans tänder, känna igenom och hos veterinär, på utställning, på kurs eller när han fick följa med till brukshundsklubben var det aldrig några problem. Han var också så otroligt trevlig att ta ut på jakt. Han bjöd nästan jämt på snabba upptag och härliga drev och var lätt att kalla in även på flera hundra meter. Den gångna hösten, när husse varit sjuk, har jag och Rebus haft många härliga dagar i skogen tillsammans. Dagar som jag bevarar i mitt hjärta. Alla stunder vi bara myst tillsammans, tränat och lekt. Våra turer med kicksparken och skidor, ja de är så mycket som jag kommer att sakna med våran fina Rebus. En Rebus vi inte kunde lösa.

Sov gott älskade vän, jag saknar dej så.

Publicerat i Nyheter | Kommentarer inaktiverade för Rebus 2020 02 22 – 2023 12 23

Om tre jaktdagar

Postat den 27 november, 2023 av Britta

Torsdag 23/11. Onödigt kallt och snö i luften men längtan var stor och tog över. Jag och Rebus ger oss av till skogen. Utter och Saffran får stanna hemma med husse, som inte riktigt är i form efter sista cellgiftsbehandlingen. 15 grader kallt när jag släpper, var flera grader varmare hemma. Klockan hade hunnit bli 08.20. Rebus snabbt i väg och 7 minuter senare är drevet i gång. Det drar i väg och jag följer efter för att höra bättre. Efter ca 35 min får han tappt. Rebus ringar och söker och jag väntar. När de gått ca 40 min drar jag mig närmare, väl framme bestämmer jag att han får söka en stund till. Har bara okonstaterat dötappt så kommer påsticket. Drevet snurrar på bra men jag får inte syn på haren ser bara spåren, terrängen är ganska kuperad. När Rebus drivit ytterligare ca 30 min kommer drevet mot mej. haren måste ha passerat bakom min rygg för där finns spåren och Rebus kommer skallande. Men eftersom jag befinner i km in i skogen väljer jag att kalla in på drev. Haren hade ingen tendens att dra sig närmare start platsen och jag kände inte för att plumsa gå så mycket längre i skogen. Något ovilligt men ändå låter sig Rebus kopplas, så börjar vi den ”lång vandringen till bilen”. Kändes bra att sluta med tanke på både kyla och de något skarpa underlaget.

Fredag 24/11. Husse som känner sig något bättre i dag är med på att vi gör ett släpp med Saffran. I dag är det bara 6 grader. En heltaggad Saffran tycker att de tar alldeles för lång tid för husse att komma ut till sitt pass. Så ropar PO på radion att han är på plats, jakten kan börja. Jag behåller Saffran i koppel men när vi kommer på, visserligen ganska översnöade, rådjurspår går det inte längre. Jag släpper Saffran som genast drar i väg flera 100 m. Jag går fram till en glänta och håller koll på pejlen, spänningen stiger. Så kom ett upptag, Saffran driver och Rådjuret tar ”rätt väg” – Pang! En minst sagt galen Saffran anfaller sitt byte när han kommer fram. Bra jobb, även om det var dåligt med skall,(kan ha med lössnön att göra) blev det så rätt och att han har intresse för Rå råder det ingen tvekan om! Vår nya rådjurs jägare!

Söndag 26/11. Några garder kallt lite blåsigt men härlig ändå. Tyvärr hade det snöat under natten så att hitta spår fick vi lämna åt hundarna. Den här dagen var en familjejaktdag med både barn och barnbarn. Vi började med rådjursjakt och det var Utter som fick göra jobbet. Det blev ett långt spännande drev där också djuret kom i pass men hade sån fart så det blev bom. Givetvis gjorde vi ordentligt eftersök ändå. Eftersom Utter blödde lite runt ett klofäste avslutade vi rådjursjakten och för att hinna med att släppa Rebus. Klockan var 10.45 när vi stryker kopplet på Rebus. I närmare två timmar söker han i det något tunga föret innan han hittar nåt. Sen dröjer det inte länge så är haren på benen och skyttar tillsammans med barnbarnen ställer sig på pass. Efter ca 35 min kommer haren i pass, men i dag drog drevdjuren längsta strået! Vi bestämmer att avsluta denna spännande och roliga jaktdag. Det hände en hel del förutom djuren som kom i pass och klarade sig sköts det två orrtuppar och så bjöd dagen på en dikeskörning. Alla var nöjda och barnbarnen tyckte att de var en toppendag!

Publicerat i Jakt | Kommentarer inaktiverade för Om tre jaktdagar

Dagar i skogen i bitande väder

Postat den 16 november, 2023 av Britta

Allt för hunden! Försöker ta oss till skogen och släppa Rebus om bara väder och före tillåter. Nu har vi varken optimalt före eller temperatur men det har ändå gått bra att vara ute några timmar. Har inte varit lätt för Rebus då de varit dåligt med dofter, men han har fått ha kul några timmar i alla fall och då blir han så nöjd. Och trots att föret varit gränsfall har de gått bra för tassarna. Måndag 13/11. Klockan 8 när vi kopplar lös var det 9 grader kallt och snålblåst, kändes betydligt kallare. Efter 30 min reser han en hare och håller i 40 min sen blir det stopp inne i mycket risig och snårig skog. Han får hållas till dötappt sen kallar vi in och skyndar oss hem i värmen. Torsdag 16/11. Det var drygt 10 grader när vi klev upp, men ganska lugnt så vi packade oss i väg. De fanns  mycket harspår i skogen men de luktade absolut ingenting. Rebus söker ringar och jobbar på bra som vanligt. Han hittar också utspår och börjar skalla. Det blev inte så mycket mer trots att vi såg dom färska harspåren efter haren som Rebus hittade. Utan lukter går det inte, inte ens för Rebus! När han jobbat i dryga milen fick de räcka, onödigt kallt och dåligt före, glada över att ändå kunde vara ute med Rebus några timmar. Gäller att passa på vet inte när vintern sätter stopp för släpp.

Publicerat i Jakt | Kommentarer inaktiverade för Dagar i skogen i bitande väder

Om vi bara kan, fyller vi våra dagar med jakt!

Postat den 12 november, 2023 av Britta

Söndag 12/11. Egentligen var det Rebus tur i dag men när vi blev bjudna att komma och jaga rådjur kunde vi inte tacka nej. Så rådjursjakt fick de bli och den lyckliga stjärnan var Utter. Nog för att i den turordningen är det Saffrans tur. Men – 1. Jag vill ta de lugnt med Saffran 2. Jag vill känna mej trygg med såten vi släpper i (inte nära vägar) 3. Vill gärna ha färska spår och helst syn obs, för rätt prägling. Hans tid kommer! Det var minus 5 grader och ganska blåsigt, de yrde i lite snö. På marken låg ca 15 cm snö ganska hård så den bar för Utter. Första släppet vi kommer ganska fort på färska spår och snart var drevet i gång. En av skyttarna skymtar ett av djuren, Utter hade i gång flera under detta drev. Efter 7 km genskjuter när Utter släppt. Vi går av en till såt, nu fick vi gå längre innan nåt hände. Men så plötsligt drar Utter i väg och drevet startar. Ett härligt buktande drev, spänningen stiger. Så går ett bockkid i pass, Pang! De var flera djur även vi detta drev. När skottet faller vänder ett av djuren om och förmodligen nästa krockar med Utter. Utter hinner inte fram till skottplatsen utan tar på djuret han möter vi hör hur han skäller och drar i väg. Vi avvaktar lite men det drar i väg, långt. Ut ur såten över vägar, ängar, över en å och där några km bort lyckas vi hejda Utter. Så får Utter komma och bita lite i sitt byte!                                                      Utter var även ute på jakt i  fredag 10/11 då var han utlånad till en av våra söner. Även vid detta släpp bjöd han på långt och härligt drev men inget djur i pass. 

Torsdag 9/11 Vi har leget i förkylning och feber några dagar, men i dag kände jag att det ändå var möjligt att ”rasta av” Rebus. När jag släpper Rebus klocka åtta är det plus 1 grad gråmulet, surdimma, lugnt och det kommer små regndroppar. Han kommer på slag och jobbar som bara den, men inget verkar sitta ihop. Men strax före tio lyckas Rebus ände resa en hare som försvann nästa lika fort. 10 min hackande drev sen blev det bara tyst. Rebus var då ca 600 m från mej. Jag väntar ett tag sen börjar jag gå. Kommer fram till Rebus som snurrar och söker. Tiden går och jag är genomblöt, så jag bestämmer att de får räcka för i dag. Nu när jag ändå var nära kallar jag in och vi börjar gå tillbaka. Det var tunggått för mej men Rebus rörde sig utan problem. Så hade det inte varit för att jag var blöt och påverkad av förkylningen hade vi nog fortsatt. Men ibland låter även jag förståndet tala!

Publicerat i Jakt | Kommentarer inaktiverade för Om vi bara kan, fyller vi våra dagar med jakt!

Rådjursjakt i dåligt före

Postat den 6 november, 2023 av Britta

 

 

 

 

 

 

 

Måndag 6/11 I dag var vi bjudna att komma med våra bordrar för rådjursjakt. De var aningen skarpt, hade hunnit ner mot noll under natten. På morgonen vid släpp var det en plusgrad, mulet och lugnt. Vi lät Saffran ta första såten, inga färska spår. Men han kommer på gamla och spårnoga som han är jobbar och jobbar han med dom, tänker att när han blir ”lite varm i kläderna” kommer han att ha lättare att sortera. Saffran liksom fastnar och kämpar för att reda ut. Vi konstaterar att som han färdats i såten är den tom, men Saffran vill inte ge upp. Till sist genskjuter vi honom och lite motvilligt låter han sig kallas in. Då har han sökt, spårat och ringat i 9 km. Nästa såt får Utter gå, alltid på och han hittar också rådjur. Vi hör upptaget men föret gjorde att han aldrig fick någon fart i drevet, men lite spännande var det. Inne i såten där Utter gick var det ännu sämre före, blött till tusen och dessutom gick han igenom ibland. Efter ca 5 km lämnar han och kommer tillbaka, han var inte riktigt färdig så han fick hållas en runda till. Sen avslutar vi för dagen nöjda hundar, eller åtminstone dom små. Jag är också både nöjd och väl motionerad. Att gå som hundförare i dag var ingen barnlek, så motion har jag fått. Sen är jag glad att både Utters och Saffrans tassar höll trots att de var skarpt.

Publicerat i Jakt | Kommentarer inaktiverade för Rådjursjakt i dåligt före