Hundar & Jakt

Katten Kaktus 2002-06-21  2019-09-20  

För 17 år sen kom Kaktus in i våra liv, en vanlig liten kattunge. Men sen kom det att visa sig att Kaktus var inte ”bara” en vanlig bonnkatt, utan en alldeles speciell katt! Lekfull hela livet, älskade både hundar och barn och har aldrig använt sina klor, varse sig mot två eller fyrbenta.Kaktus var alltid en favorit bland hundarna, otaliga timmar har vi beskådat hur han lekt tillsammans med dom. Hur det ofta var Kaktus som bjöd in till lek och hur dom sen sida vid sida vilade eller sov tillsammans. Sju barnbarn har också lekt och burit Kaktus som tålmodigt låtit sig hållas. Den enda gång han tog fram klorna var när han såg till att gården hölls fri från råttor och möss. Bortskämd ja lite, när hundarna åt middag visste Kaktus att det alltid serverades något gått till honom på köksbordet. Och nätterna, dom allra flesta, har han tillbringat kurrande och sovande på mitt bröst.

Kaktus var ju gammal  men ändå kom slutet så plötsligt. Från att var sitt vanliga jag till att för två dagar sen plötsligt helt förändrad. Ville inte äta, inte dricka behövde inte heller gå på lådan. Jag försökte, i hopp om, att ge honom vatten men Kaktus ville inte ha, han ville bara ligga stilla. Jag förstod att det var dax. I dag har han legat helt stilla på en säng, ibland vände han sig bort som om han bad -Lämna mig ifred. Efter en stud jamade han högt som om att han bad – Kom och var hos mej. Jag har legat på sängen strukit över han fina päls hållit i hans mjuka tass och viskat ”älskade Kaktus du behöver inte kämpa du ska snart få vandra vidare”. Smärtsamt beslut men jag vet att det var det enda rätta. Inlindad i en filt omsluten i min fam, inte skulle Kaktus åka i bur, hur lugn som helst gjorde vi den sista resan tillsammans. 17 år är lång tid, många år att vara tacksam över, men också så mycket att sakna. Tårarna rinner saknar dej så Finaste Kaktus.

I helgen, medan skogen ockuperas av älgjägare, har jag och Utter passat på att tävla igen. Lördag – Söndag, totalt 4 lopp 2 agility och 2 hopp. Vi kom i mål i alla utan disk och som grädde på moset vann vi ett agility lopp och plockade en uppflyttningspinne! Första loppet på lördag var att likna med, ja jag vet inte vad? Utter hade bara nosen i backen. Jag fick kämpa, till åskådarnas glada skratt!, för att överhuvudtaget få honom att starta. De luktade helt fantastiskt tycktes Utter tycka. Inför andra loppet tittade jag Utter djup in i ögonen och sa – Ska vi fortsätta med detta får du faktiskt skärpa till dej! Och som han gjorde det! Så härligt och efterlängtat! Söndagen hopplopp ägnade vi åt att fixa starten och det gick hyfsat och många delar av loppen var jättebra. Så summeringen blir – Nöjd med helgen, glad för segern och karnske har vi hittat en nyckel till bättre starter och därmed också bättre fart! Avslutade dagen med en härlig skogspromenad med dom bästa. Spännande att fota tre jaktsugna jakthundar i skogen när jag väljer att ta bort kopplen. Tur dom är snälla och lätta att fota!

Den 19 augusti blev värdens bästa Utter 6 år. En helt underbar familjehund och helt fantastisk jaktkamrat!

Då har vi varit på utställning igen, en mycket trevlig dag både i och utanför ringarna. Denna gång fick både Utter och EnSeger gå vänstervarv, och jag hade tur för det kolliderade inte. Först ut var Utter som skötte sig fint och nu (äntligen) i ”rätt päls”, vilket också gav resultat! Han gick Championklass fick Excellent med CK stannade som 3:a i klassen. Sen oplacerad i BH, men jag är jätte nöjd. Tänk att det ska hänga på håret! Alldeles för naken i våras = Vg, nästa gång hade pälsen börjat komma = Ex och nu fullpälsad Ex med CK. (undra om jag lärt mej nåt!) Domare var Tino Pehar, som under dagen gjorde ett gott arbete i ringen. När så Utter var färdig var det bara att skynda till ringen där Seger skulle gå, hade gärna stannat och sett på bordertikarna, men det fanns inte tid till det. Så blev det dax för EnSeger, nu var han ensam Hamilton så konkurrensen uteblev. Men läser man kritiken han fick så känns det, åtminstone i mina ögon, som att han är väl värd sitt BIR och SACIB. I den ringen dömde Wim Wellnes, trevlig och ”fin” mot både folk och fä! Förutom de fina resultaten tar jag med mej alla trevliga möten som denna soliga dag bjöd på. Delar glädjen med alla som gått hela vägen och påminner oss andra om att vi har samma hundar med oss hem, dom bästa! Smolken i dagens bägare är, tyvärr delar inte alla varandras glädje. Så tråkigt att se när någon inte vinner blir sur och inte gratulerar segraren. Då försvinner, åtminstone för mej, en del av de roliga runt om ringen. Nu drabbades inte jag men att behöva se det gör ändå ont och jag tycker att det är bedrövligt. Nå väl detta om detta, i övrigt en helt fantastisk dag!