Hundar & Jakt

Tisdag 14/10 Hann bara koka upp kaffet så ringde telefon, en jägare behövde hjälp med eftersök. Frukosten fick vara jag rustade mej, tog Saffran och Utter med. Svårt att veta hur långt och länge och de var en bra bit att köra. De hade just blivit lovlig när han sköt så de hade varit ganska mörk och därför hade han inte sett något blod bara sett djuret försvinna. Vi  följdes till platsen, framme gick vi för att undersöka skottplatsen, mycket ljusare nu, och där fanns blod. Hämtade Saffran som var mycket ivrig och tog ann spåret direkt. Det gick över en lägda och in i en skogsdunge och vi kunde ana blod på flera ställen. Plötsligt kom vi till en stor blodlega och Saffrans iver ökade markant. Jägaren vek av ut mot lägdan igen vi fortsatt – pang, Vi hade tryckt ut de skadeskjutna djuret som kunde avlivas. Snyggt jobb av Saffran som skällde på ordentligt fram till rådjuret, ett bock-kid. Glad över att kunna hjälpa till och att det slutade bra på alla sätt, lämnade vi en mycket tacksam jägare och åkte hem. Då intog jag frukost! Sen tog jag alla tre på en liten runda i skogen. I vanlig ordning Utter och Saffran i koppel medan Isop får springa lös. Efter ca 500 meter såg jag tydligt på Saffran att de var nåt som fångade hans intresse. Han började så smått driva med skall, kallade in Isop och kopplade. Strax därefter kom det en älgko med två kalvar, Saffran öste på, Utter helt tyst. Jag bara så glad att jag hunnit koppla Isop, han stretade lite mot älgarna men inte mer än så. Vi vände och gick en annan väg hem. Efter lite lunch och funderingar, strålande sol och några plusgrader. Vi kunde inte låta bli, vi rustade för lite rådjursjakt denna gång med Saffran. Framme vi såten tjöt Saffran av iver medan vi väntade på klartecken för släpp. Sen snabbt i väg han spårade runt runt, fram och tillbaka men ville inte lämna platsen så nåt hade varit där. Han tog  utspår gjorde en runda men sen tillbaka igen. Efter många km sökande hittade han ett utspår värt att haka på. Vi misstänker att han var ganska när för farten ökade markant, men det blev inget upptag. Saffran passerade mej och med bestämd, mycket bestämd röst lyckades jag få kontakt och kunde koppla. Saffran hade då bara på söket lagt 1 mil under sig så de fick helt enkelt räcka för i dag. Saffran har, som vanligt, i dessa situationer en avvikande uppfattning!

Söndag 13/10. I dag var det Isop som fick egen tid med husse och matte i skogen. Det är så roligt att se hur han ”växer” i skogen och glädjen han visar över att få springa fritt. Med nosen i backen söker han runt och det syns tydligt när det luktar nåt, men vad det är vet vi ju inte. Men han trivs i skogen och använder nosen så det känns lovande. Timmarna med Isop i skogen är så härliga och fortfarande är det bara inskolning utan krav. Plötsligt drycker det upp en älghund en bit bort, Isop bryr sig inte utan fortsätter med sitt. Blir bara lite trött på älgjägarna här, dom har sagt att dom endast kommer att jaga lördagar vilket vi då respekterar och låter dom ha markerna för sig själv. Sen ändrar dom helt plötsligt och då finns de dom som tycker att vi stör…..

Senare på dagen kom en av våra söner förbi med en nyskjuten hare för att Isop skulle få lukta. Han blev mycket intresserad och jag försökte verkligen berätta för honom att de är sådana du ska leta och hitta i skogen, jag hoppas han förstod!

I dag blev det oväntat uppehållsväder vilket i sin tur ger jaktmöjlighet. Nu kan man jaga fast det regnar men får jag välja så tar jag uppehåll, blött var det ändå så det räcker. Vi släpper Saffran som börjar sitt sök, till en början går han trångt men så plötsligt drar han i väg. Tyvärr är han onödigt tyst (hoppas skallet ska komma) Tur att man med pejlens hjälp ändå kan se och ana vad som är på g och att han drev var vi helt säkra på, men vad?. Vi misstänker att det startade med rådjur som han efter några km släppte och började söka sig tillbaka. Men tillbaka kom han inte, nu hade han något nytt i näsan. De drog i väg långt, ut ur såten, genom nästa korsade trafikerad väg och fortsatte. Bara att ta bilen och följa efter för att om möjligt få tag på Saffran innan han kom till nästa stora väg. Nu var vi ganska säkra på att det var räv han hade dragit efter. Vi försökte komma närmare, ropa vissla men en jaktsugen Saffran kallar man inte in så lätt. Vi fick i alla fall se räven så vi vet vad han gjorde och till sist så gav han upp och lät sig kallas in. Det känns inte bra att ha rävdrev nära trafikerade vägar och sen en 4 mån valp hemma som behöver ut. Det blev dryga 2 mil i dom små benen i dag och ganska många km för matte också som försökte gå för att komma närmare och koppla. I dag har vi lärt oss (de vi egentligen visste) det är ingen ide att gå efter Saffran och försöka kalla in, inte ens om man kommer så nära som 50-60 m. De är bara vänta tills han tycker att det räcker, för inkallningen är inte på plats i jakt- sammanhang. Nu tycker jag inte att detta är optimalt och självklart kommer jag att fortsätta träna. Saffran har ett otroligt jakt sug och tar ann de han möter, har inte riktigt förstått att husse och matte vill att han ska strunta i allt utom rådjur. Han har hittills  under jakt visat att ha tar an älg, rådjur, hare och räv – min lilla älskade jaktmaskin!

Fint jaktväder, några minusgrader klart och en sol som stiger – jakten suger eller snarare timmar i skogen. Men i dag på fm hade husse en tid att passa, så jag började dagen med en härlig skogspromenad. Utter och Saffran får gå kopplade medan Isop får ”härja fritt”. En yster och glad stövare som springer kors och tvärs och gör längre och längre utflykter. När så husse kom hem ”sadlade vi om” för rådjurjakt med Saffran. In i såten, Saffran är på och börjar genast söka ut och ganska snart hittar han spår. Jag upplever Saffran väldigt spårnoga, vilket i sig är bra, men det kan ta tid innan han rett ut spåren och i fatt djuren. Saffran snurrar på och spårar, är några 100 m bort, hör i radion – nu kommer djuren ut här. Skytten avvaktar men beslutar sig till sist att skuta ett kid. Bytet ligger och vi inväntar Saffran som hittar utspåret och kommer med fart rätt fram till de djuret och luggar det ordentlig. Saffrans förtjänst även om det inte blev på drev, för om han inte rört om i såten hade dom nog inte kommit ut. Saffran hann få i hop drygt 5 km innan han rett ut spåren, det kändes bra när han kom för då kan vi slå fast att de var dom djuren han var ute efter. Och hade dom inte haft så bråttom ut hade vi fått ett drev, men å andra sidan vet man inte hur eller var de slutat då! Andra släppet, Saffran söker ut med samma iver och fart men ser ut att vara tomt. Tomt på rådjur men när vi nästan passerat hela såten, hör jag på radion det kom ut en hare här. Efter en stund kom också en borderterrier och då blev de fart. PO försökte ropa och få stopp på Utter, en annars så lydig hud är totalt döv i skogen. Vi vill inte att våra bordar ska jaga hare, men vi antar att Saffran kommer att jaga allt! Det blev att ta bilen och genskjuta Saffran, kommer man tillräckligt nära så stannar han och låter sig kopplas. Helt neutralt går vi till bilen ingen direkt uppmuntran med definitivt inget som på nåt sätt kan upplevas som negativt. Skämtsamt frågar vi om de var kul att jaga efter hoppe, sen är de inte mer med de. De blev ytterligare 5 km, så då var i alla fall Saffran ordentligt rastad.

Nu har även rådjursjakten börjat med härliga drev och spänning på pass. Så då får Isop dela med sig av skogsdagarna. Än så länge gör det inget en 4 mån valp kan inte väckas och ta med till skogen varje dag. Aktivering, allmänlydnad och jaktträning är viktigt men lika viktigt för valpen är vila och bra vara dagar. Men tillsammans njuter morgon i skogen då och då. Och vi kan se utveckling Isop blir mer och mer modig söker sig längre och längre bort samtidig som det är viktigt för han att ha koll på var vi är. Vi tränar också rätt flitigt på inkallning och än så länge kommer han klockrent när vi blåser i hornet. Men som sagt nu viks också tid till rådjursjakt, inget byte med hem än men fina drev och en nöjd Saffran. Utter väntar än på sin tur, men den kommer.

I stort sett varje dag får Isop hänga med på en skogspromenad. Ibland går vi själva jag och Isop, ibland följer alla 3 eller alla 4 med. Isop får vara lös, medan Utter och Saffran får gå i koppel. När Timotej hakar på blir det extra kul tycker Isop, som då får en lösspringande kamrat! Med jämna mellanrum typ 2 gånger i veckan gör vi de lite mer på riktig, men ändå bara på ”lek” och utan några som helst krav. Kliver upp tidigt åker till skogen gör upp eld och intar frukosten där. Och Isop får gå inskolning för jakt, får bära jaktväst och pejl som dom stora får. Han rörs sig väldigt smidigt i skogen bryr sig inte om det är snårigt eller eländigt på nåt sätt. Han gör än så länge endast små korta utflykter från oss, men han verkar ha lärt sig att man inte får smaka nåt när husse och matte sitter vid elden och äter. Vi promenera lite med han också för att ge honom stöd och mod att gå ut. Jag behöver påminna mej själv om att han är en liten valp än, jag vill så mycket och det är så himla kul. Det blir bara ett par timmar varje gång, vi tar det i Isops takt och helt övertygade om att resten kommer. Som vi njuter av denna fina och i våra ögon helt underbara valp!