Hundar & Jakt

Måndag 4/11 I dag var det Isops tur att snurra på i skogen. Tanken var att vi skulle ut redan i går, men när vi kom ut till skogen var där redan fullt. Älgjaktlaget hade helt plötsligt ändrat sida planer (vi har fått veta att man inte jagar söndagar). Tur i oturen att vi inte hann släppa innan vi upptäckte det, känns bättre så. Men i dag 4 minusgrader lugnt och halvklart med rådjurspår överallt släppte vi Isop. Han gör sina sökrundor som tenderar att bli längre och han kommer inte tillbaka lika fort. Ingen hare i dag men han ser inte speciellt intresserad ut av rådjursspåren, vilket känns bra. I dag stötte han på riktigt färska men inget som fångade has intresse. Men de är klart om vi skulle ha oturen att stöta ihop med ett misstänker jag att det blir en alltför stor retning. Efter att vi druckit kaffe och jag fått elda en stund vandrade vi i väg. Trodde länge att här har ingen hare rört sig men plötsligt ser vi några spår, inte färska men det ger ju ändå hopp om att dom finns. Och dom spåren intresserade sig Isop för och följde efter snurrade och letade. När han färdats och sökt i dryga två timmar och 7 km tyckte vi att de kunde räcka. Han växer ju så de knakar och har inte ett hekto till övers så då känns det extra viktigt att ta de lugnt. En härlig förmiddag med Isop blev det i alla fall.

Några minus grader, soligt men väldigt blåsigt. Det var kallt på passen i dag när Utter motionerade rådjur. I dag vilade Saffran och Isop. Vi körde med två bilar till jakten, den ena parkerade vi med tillgång till värme i för dom två som inte fick jaga. Skönt att ha dom med för att kunna rasta och ta ut  dom mellan släppen. Redan när jag kom såg jag rådjur som sprang in i den tänkta såten, så vi visste att vi skulle få drev. Vad man däremot aldrig vet är vart drevet tar vägen. Ganska omgående startade ett härligt drev och nära var det, men drevdjuret klarade sig. 8 km hann det bli för Utter innan han släppte och vi kopplade. Dax för kaffe och kort promenad med Saffran och Isop. Andra såten, det tar lite längre tid men Utter söker ut bra och så startar dagens andra drev. De buktade på bra och ganska länge, två rådjur passerade en av skyttarna men hade sådan fart att han höll inne med skott. Drevet fortsätter inne i såten men till slut lämnar det och drar i väg. Vi förflyttar oss och även här var det nära men precis i drevets riktning är en annan jägare ute men sin stövar och precis då fick han skottläge och sköt en hare. Där och då vände drevet och försvann. Ja det försvann ju inte helt men det drog ut ur jaktmarkerna och in i nästa by. Vi avbryter jakten och kallar in Utter. Vilken kämpe han är 11 åringen, när vi avsluter för dagen har han sprungit ytterligare 15 km. Nöjd hund trots uteblivet byte och jag har som vanligt fått bra med motion! Jag/vi njuter verkligen med våra hundar hemma, i skogen – alltid!

Tisdag 29/10. I dag började jag med tandläkarbesök, säkrats att ta det i den ordningen för man vet ju aldrig. Visserligen är det Utter som fått motionera både rådjur och räv i dag och han går det ju få stopp på, men kändes ändå bättre så här. Det var mulet, blåsigt och 2 plusgrader när vi släppte i första såten vid 10.30. Utter in och börjar spåra av efter ca 20 min kommer ett härligt upptag. Kort därefter passerar två kid mej på ca 25 m men mellan mej och djuren är det ett tätt med ris och omöjligt att skjuta. Drevet fortsätter jag hinner inte se om geten var med så vi vet inte vilket eller vilka djur Utter fortsätter att driva. Jag står kvar inne i såten, geten kan ju ha lämnad kiden och i så fall finns det ju förhoppning om att drevet vänder tillbaka. För en stund ser det också ut så men sen tar det en helt annan riktning och fortsätter över en km bort. Nu är vi som skyttar ”ute ur leken” medan Utter fortsätter sitt fina arbete. Vi förflyttar oss, jag går i riktning mot drevet och PO tar bilen. Efter ytterligare en stund bryter Utter och kommer till PO. Han gör det så bra Utter men allt ska stämma när vi bara är två och såtarna stora, inte helt lätt att räkna ut rådjurens väg. Vi bestämmer att Utter ska få gå en till  mindre såt. Utter är lika taggad nu och drar snabbt iväg efter släpp. Han spårar av hela såten och de buktar på bra men vi har inte hört något upptag. Senare ser jag skymten av en räv, det var den Utter var efter. Då var vi ganska säkra på att det inte fanns några rådjur där i dag. När Utter kommer, han är långt efter räven kallar jag in, Utter är inte lika taggad på räv som rådjur och vi avslutar dagens jakt. Visst hade vi gärna skjutit den räven men 15 km drev totalt fick räcka. Vi är så rädd om vår Underbara Utter

I går (28/10) var vi ute med Isop i vackert höstväder, om än blåsigt. Vi njuter av att se hans glädje över att få springa fritt. Stundom söker han ”bra” nosen i backen och lämnar oss över 100 m åt olika håll. För att sen komma tillbaka och kolla om vi är kvar. Och ibland får han ett sånt där härlig ”valprus” springer  de fortaste han kan hit och dit och fullkomligen strålar av lycka. Men nu blir det nog en längre vila för Isop, i dag dålig i magen, har förmodligen ätit något olämplig i skogen. Så nu blir det överkokt ris och kokt nötfärs för att rätta till de. För övrigt är han lika pigg som vanligt verkar inte må dåligt över att magen krånglar. Vi hoppas det går över fort.

Söndag 27/10. I dag var det rådjursjakt på våra jaktmarker några mil inåt landet. Och efter Saffrans ”maratonlopp” tidigare i veckan så var det Utter som fick jaga. Ca 5 grader varmt, mulet och väldigt blåsigt vid släpp 07.45. Vi, jag och Utter går några hundra meter innan han kommer på spår värda att reda ut. Det tar ett bra tag innan han är i fatt och drevet börjar. Det buktar på fint inne i såten jag ser på pejlen att en av skyttarna borde vara bra till, strax därefter hör jag ett skott. På radion hörs – De sprang efter in i skogen vi får om var Utter markerar. Utter kommer men gör ingen markering utan fortsätter. Det händer att han gör så om han har flera djur i drevet. Men nu sa skytten att det bara var ett djur, kan jag ha bommat? Efter ytterligare något varv inne i såten kommer Utter med get och två kid men eftersom vi då misstänker att det kan finnas ett påskjutet djur avlossas inget skott. Utter fortsätter drevet ut ur såten över väg och in i nästa, men till skillnad från Saffran går Utter kalla in. Visserligen fick en av oss ta bilen och köra efter då drevet hamnade utanför jaktmarkerna, men kommer man bara lite närmare får man kontakt med Utter. Dax för kaffe åt oss och vätska till Utter innan vi spårar av för att säkerställa att det inte finns något påskjutet. Eftersom Utter inte markerade nåt, eller sorterande bort det och fortsatte devet så fick Saffran ta sig an den uppgiften. Vi undersöker skottplatsen noga men det finns inte tillstymmelse till vare sej blod eller hår bara en massa rådjurspår. Saffran tar an spår och spårar men ingen markering, vi spårar av ganska långt och vi tar om men inget händer. Skytten – Är det möjlig, kan jag ha bommat? Och för att alla ska kunna släppa det byter vi åter hund och släpper Utter. Han söker av området men hakar inte på nåt. Vi har gjort vad vi kan och konstaterar helbom. Synd, men de är sånt som händer, Utter hade verkligen varit värd en belöning efter hans fina jobb i dag, det blev runt 18 km för han. Saffran var inte helt nöjd men fick ju ändå en uppgift vid dagens jakt. Isop han har snällt legat och sovit i bilen, men om allt går som planerat är det hans tur imorgon.

Fredag 25/10 Dagen började med tät dimma så att vi hade bestämt att ta de lugnt på morgonen kändes skönt. När de fram på förmiddagen klarnade upp, till en alldeles fantastisk fin höstdag, gjorde vi oss i ordning. Klockan var 10.55 när vi var framme och släppte Isop lös, Utter och Saffran fick stanna hemma. I dag hade vi ställt färden till min hemby där en av våra söner har skog. Det var 7-8 grader varmt och sjön låg spegelblank. Isop for ut på sitt sök och jag på mitt, planen var att hitta en julgran. Trots att vi både sökte ut bra kom vi tomhänta hem. Dagens stora behållning var att när vi, jag och PO satte oss för att dricka kaffe och ta en bulle, fortsatt Isop sitt jobb. Medan vi satt där i solen och njöt sökte han ut ca 200 m. Det känns verkligen som att han utvecklas för varje gång vi är ute, så nu börjar man så smått vänta på upptag. Men ok jag vet han är fortfarande bara en valp inte 5 månader, men längtar gör vi. När vi kom hem fanns det två som väntade och var sugna på att få komma ut så de fick bli en lång skogspromenad med Utter & Saffran, och då var det Isops tur att stanna hemma. Trots utebliven gran en helt underbar dag, hoppas att detta väder håller i och att vinterns vita täcke dröjer länge än.

Torsdag 24/10.  Det går att läsa om borderterrier att dom är kortdrivande, vilket får mej att konstatera att Saffran inte är rastypisk i det avseendet. I dag var bortbjudna på jakt på rådjur. Det var en vacker morgon några plus grader, halvklart och lugnt. Redan i går bestämde vi att börja med Saffran och ta Utter sen, men det blir inte alltid som man tänkt. Klockan är runt 08.00 när skyttarna är på plats och jag släpper Saffran. I några hundra meter följs vi men sen bär det av. Saffran spårar  i fatt djuren och drevet börjar. Och hade djuren bara stannat i såten hade dagens jakt varit toppen, för långt där borta snurrade drevet på ganska snävt. Sen kommer det tillfälligt mot oss för att sen dra i väg. Vi startade i en by som heter Ersmark, sen for drevet till nästa by, Ersmarksbodarna, vidare hem till Frostkåge slutligen över till Spisen, Kåge. När vi insåg att det inte skulle vända tillbaka till lovliga jaktmarker, bestämde vi att försöka få fatt i Saffran för att även hinna med att släppa Utter. Men envisa Saffran kommer inte på inkallning, så länge han inte själv anser sig klar. Frustrerade att ha honom på 30 -50 m men han bara fortsätter, jaktlust… Men när han ansågs sig vara klar, han hade väl tappat dom då, kunde jag blåsa in han på 250 m. Det efter att han varit ute i 5 timmar och färdats 4 mil. När han då kom till mej la han sig genast ner i mossan och började gnugga sig och slicka sina tassar. De tar på att jaga rådjur!

Tisdag 22/10 Isops tur att ta en tur i skogen. När vi klev upp strax efter 05.00 var det väldigt blåsigt. Prognosen sa att de skulle lugna av så vi tog de lugnt och avvaktade. Men strax efter 08.00 var vi ute i skogen. Blåsten hade lugnat sig och vi släpper Isop fri det var plus 5 och solen började komma fram. De är så roligt och spännande att följa hans utveckling och sista veckan har han utökat sitt sök. I dag gick han ut från över 100 m vid flera tillfällen. Vi strosade sakta om kring och stannade upp flera gånger och då drog Isop ut på  egna små äventyr. I takt med att han blir mera frimodig och går ut längre så ökar chanserna. Nu vet kanske inte den unga Isop vad det är han ska söka och hitta, men det märks tydligt när han får en doft i näsan. Han stannar till och börjar snusa mera intensivt. Vet inte vilka dofter han markerar men han har nosen i backen och jobbar på. Känns lovande, de har ju hänt en gång att han nosade upp en hare och snart kan de hända igen. I skogen får vara ofta, på nåt sätt varje dag, inte så långa pass, inga krav. Känns viktigt att ta de lugnt och gå sakta fram, även om vi själva längtar efter ett riktigt drev. Vi är så nöjda med Isop och han är ju bara en liten valp, men visst kan man sakna Rebus som alltid bjöd på sabba upptag och drev av varierande slag. Men vet att de kommer, den som väntar på nåt gott… Älskade underbara Isop!

Måndag 21/10. I dag var rådjursjakten planerad på ett annat jaktområde. Vaknade vid 05.00 och började göra oss i ordning. 10 grader varmt, jätte blåsigt och regn, men nu var det bestämt vi skulle jaga rådjur i dag. På jaktmarken träffades vi som skulle jaga tillsammans i dag. Vi planerad och bestämde var skyttarna skulle vara. Först ut var Utter som efter att kopplet tagits av började sitt sök och spår arbetet. Han snurrade på trångt fram och tillbaka känslan var att blåsten ställde till det. Det var inga djur i närheten och svårt att spåra upp i dagens väder, men dom är uthålliga våra bordrar. När Utter hade sökt av i över 1 mil och kom tillbaka kändes det som läge för fika och byte av hund. Så släpper vi Saffran som snabbt drar i väg. Även Saffran verkade ha svårt att hålla koll på djurens väg i dagens väder. Men envis som Saffran är ger han sig inte och flera gånger hittade han djuren igen. Nu hade flera av oss också sett hans drevdjur. Det var tät markvegetation och som sagt kraftig blåst med andra ord tungjobbat. När Saffran hade kämpat i 1,5 mil och varit ute i två timmar tyckte vi att det räckte. Dessutom hade jag en tid hos tandläkaren senare. Men se de tyckte inte Saffran som fortsatt drevet ut ur såten över väg och in i nästa. Vi förflyttar oss för att komma närmare, även här ser en av skyttarna drevdjuret men inget läge för avslut. Och Saffran kämpar på, vi tvåbenta avslutar jakten och fokuserar på att genskjuta Saffran. Till slut ser en av jägarna rådjurets väg och springer och ställer sig där och lyckades få stopp på Saffran. 2,3 mil och han ville fortsätta. Jag kan tillägga att i sista såten är det endast tillåtet med hagel annars hade nog ett byte varit med hem. Så då var Saffran i bilen men min tid hos tandläkaren hanns inte med. Isop som mest hade fått, sitta i bur i dag behövde också få komma ut. Så efter lite förtäring till både två och fyrbenta tog jag Isop med mej ut. Satte på han väst och pejl men gick bara i lilla skogsområdet ovanför oss. I vanlig ordning strosar han runt kommer till baka för att kolla var jag är. Så plötslig drar han i väg 100 m, 150 m, jag tar upp hornet och blåser, ingen reaktion. Efter en stund hör jag hur han driver, han gnällskallar och fortsätter. Och hade det inte varit för att vi var där vi var hade han fått fortsätta och då hade jag kanske  få se vad han drev, men nu förblev drevdjuret okänt. Området är inte så stort och omringas av trafikerade vägar. Jag blev så orolig när han inte kom när jag blåste (har hittills varit klockren) så jag ringde hem och bad PO åka ut och vara beredd med bilen för att snabbt kunna förflytta sig om min älskade Isop var illa ute. Jag förflyttade mej inne i såten och när jag kom på 200 m och blåste så kom han i full fart och lät sig snällt kopplas. Vad har vi då lärt oss i dag? Jo 1. släpp inte Saffran på rådjursjakt om man har en tid att passa. 2. Det var sista gången Isop fick vara lös i området ovanför oss på våra promenader som han fått hittills, alldeles för farligt. Men i morgon är det Isops tur på riktigt och Utter och Saffran får vara hemma!

Torsdag 17/10. I dag var planen att lämna Utter och Saffran hemma och ta med Isop till skogen. Allt var klart för avfärd, medan jag drog igen jackan ringde telefonen. En bekymrad jägare i andra ändan – Har du möjlighet att komma? Ändrade planer jag tog med Utter och Saffran och åkte i väg för att hjälpa till med eftersöket, husse tog Isop och for till skogen som planerat. Efter några mils bilfärd  är vi framme. Återigen är det Saffran som får chansen att visa vad han kan. Skottplatsen är utmarkerad och där finns också spår av blod, så vi vet att djuret är påskjutet. Saffran tar an spåret det drar i väg efter några 100 m hittar vi lite blod igen och efter ytterligare en sträcka en lega. Spårandet försätter går runt i såten och efter ca 30 min spårande hittar Saffran bock kidet. Bra eftersöks jobb av Saffran och en nöjd och tacksam jägare. Så landade vi hemma och börja vänta på husse och Isop. När dom kom hem vid 10.30 fick jag en höra att Isop i dag hade hitta sin första hare (och jag var inte med…) Isop hade rotat vid några stenar och plötsligt hoppade en hare fram. Isop blev kvar och rotade kom till husse och var lite misstänksam. Efter lite stöttning drog han i väg efter haren, inget skall men väl lite gnyande efter. Isop var då ute i ca 15 min och runt 300 m bort. Sen kommer han tillbaka, han och husse fortsatte att röra på sig och plötsligt hittade Isop spåren igen och drog i väg efter haren. Svagt gnyande efter i ca 12-13 min, sen kommer han tillbaka. Troligen försvann haren på vägen. Nu får Isop massor av beröm!  Husse kopplar för det är mer än nog för Isop som hunnit färdats ca 8 km. Men vilken dag! Heja Isop. Efter stund här hemma får han välbehövlig påfyllning sen bäddar han i hundsoffan och somnar skönt.