Rätt fokus!

Tisdag 19/11. Mulet, lugnt och några minusgrader när vi släpper Isop strax efter åtta. I dag åkte vi till mina hemtrakter för att jaga, vi hoppades att de skulle vara mindre gott om rådjur. Och kanske är de mindre men mycket spår ändå. När vi kom körandes passerade vi mycket rådjurspår, men precis där vi släppte var det tomt. Tyvärr tomt på allt. Isop söker sina små rundor och för att se om de fanns tillstymmelse till spår går vi en runda men inte ett enda spår. Vi kopplar och flyttar och vad händer då? Jag öppnar bilen och bjuder Isop att gå ut på sök igen. Ca två meter från bilen kliver han i ganska färska, ja gissa, rådjurspår och går efter. Han lyssnar inte på mitt nej och struntar också i att jag blåser, nu var frestelsen stor. Jag hör hur han gnyr lite och blir kvar på samma ställe, så pass att jag blir osäker på vad han gör. Jag går efter för att kolla och det är inga harspår. Efter ett par hundra meter släpper Isop, då blåser jag i hornet och snart har jag en glad hund vid min sida. De är verkligen inte lätt för Isop spår efter klövvilt över allt och harar som ”lyser med sin frånvaro”. Isop får veta att rådjursspår ska han strunta i, men får samtidig mycket beröm för att han släppte och kom tillbaka. Nu tar PO med Isop och går i väg när dom gått ca 500 ser dom, äntligen, harspår! Dom är inte riktigt färska men ändå, spår av hare! Och detta tyckte Isop var mycket intressant. Han blir kvar och rotar, går på slag, i närmare 30 min. Ingen hare på benen men Isop visade tydligt vilka spår som upptar hans intresse längst och sköna timmar i skogen fick vi. Nästa gång, det känns som vi kommer närmare och närmare! (Bara synd att vi ser ut att ont om hare)