1:a Oktober 1:a släppen = premiärsläpp med Saffran

Första oktober, trodde inte de skulle bli några släpp på premiärdagen då husse fortfarande är kvar på sjukhuset. Men då träder barnen in, älskade ungar, dom vet vad mamma behöver. Har ju längtat så att få släppa Saffran och när inte husse kunde vara med ställer barn och barnbarn upp. Först ut var Utter, när man ser glädjen i den hunden när han inser vad som är på gång, skingras alla tankar och jag delar glädjen med han. Efter släpp gör han som han brukar söker kommer tillbaka och tar en ny runda. Och visst blev det upptag och ett härligt buktande drev i ca 1 tim innan han ger sig. Han tog upp ett hondjur som också passerade en av skyttarna på bara 30 m. Så skottläge fanns men eftersom det är tidigt på säsongen och vi misstänkte att hon kunde ha lämnat sina kid fick hon springa vidare. För Utter har det inte någon egentlig betydelse, han vet vad han ska göra. Hade det varit den unga Saffran hade kanske skytten handlat annorlunda och hoppats på att det var ett smaldjur. Vi vill inte skjuta get före kiden särskilt inte  i början medan dom fortfarande diar.  Men det blev ett kanon fint drev och Utter var nöjd. Så var det då dags för Saffran. Spännande vad skulle han göra? Skulle han söka ut eller bara vara nära. Efter släpp nosen i backen och sökande startar. Till en början ganska nära men rätt snabbt utökas han sök och han går ifrån mej över 200 m. Han rotar och snurrar så jag misstänker att han går på harslag. Jag försöker komma närmare men Saffran förflyttar sig hela tiden. Vid ett tillfälle passerar han mej, kastar ett öga på matte och fortsätter. Dom enda spår jag kan se där han snurrat på är älg, men tänker ändå hare för dom spåren syns inte i skogen. Så plötslig tycker jag mej höra nåt gnäll och ser på pejlen att de drar iväg och det far långt över 1 km. Nu tycker jag att det börjar räcka sen tycker jag nog att han är onödigt frimodig och självständig dessutom kom det även att visa sig att han hade något fel på hörsel i dag! Nå väl en av sönerna tar bilen och kör runt nu är Saffran lång inne på ”fel” mark. När sonen kommer närmare hör han hur Saffran har ståndskall, och det visar sig vara älg. I ca 15 min håller han älgen, sen kommer sonen som ska försöka kalla in Saffran och stöter i väg dom båda. Efter ytterligare förflyttning lyckas han ändå komma så pass nära att Saffran förstå ordet hit. Nu tänker vi ju jaga älg med Saffran men hur skulle han kunna veta det. Nu får vi avvakta lite och släppa på när vi ser rådjur för att prägla rätt. Och kanske träna lite mer på inkallning! Heja Saffran! bra sök och god jaktlust de blir nog bra de här!