Qvinnokampen 2022

 Nu har jag och Rebus varit på Qvinnokampen i Lycksele.  30 stövare, 30 kvinnor, 30 domare, vägvisare och medföljande samlades på fredag kväll för upptakt inför helgens prov. Där tilldelades domare och provrutor så nu var de bara att vänta till lördag morgon. Lördag: Innan avfärd och efter morgonrastning får Saffran, som också är med,  på sig täcke, kan behövas för han får långa stunder sitta i bilen. Min provruta var Österås, domare var Börje Westerlind. Några plusgrader, halvklart och blåsigt. Klockan 08.00 var det släpp, Rebus gjorde som han brukar, går ut på fina sökrundor. Elden tänds sen är de bara att vänta. I närområdet var det inget som Rebus helt fastnade i utan han drog iväg, jag och domaren följde efter. Vid 10.40 tiden blir det upptag och strax efter kommer haren på vägen och visar upp sig, provdjuret känt! Det blir ett blandat drev en deltappter ibland med tryck. De drar i väg, vi jag och Börje får bra med motion. Efter en timme tröttnar haren och väljer att springa långt efter grusväg, efter ett längre tappt löser Rebus detta. Nu är han långt efter haren så till sist vinner haren och det blir dötappt. Jag beslutar att avsluta dagen Rebus har varit ute sina 5 timmar och färdats 5 mil, de är en dag i morgon också. Jag kallar in från ca 200, han kommer låter sig kopplas men sen visar han att han gärna ville fortsätta. Dommaren sammanställer sitt protokoll. Rebus får ett 3:e pris 58 drevminuter och 49 egenskapspoäng. Söndag: Rebus är pigg och utvilad efter natten, av gårdagens 5 mil syns inga spår. I dag heter provrutan Kattisavan. Jag, Rebus och domare Björn Berg gör oss redo för släpp. Det är ungefär samma väderförhållande som under lördagen dvs onödigt blåsigt. Efter släpp Rebus söker ut bra och elden tänds. Jag och domaren rör oss sakta i riktning mot hunden. Han befinner sig några hundra meter bort ner mot en myr plötslig hörs grova skall, skall jag aldrig hört från Rebus. Jag och domare Björn tittar frågande på varandra? Är det möjligen fler Björn på området… Rebus släpper och fortsätter sitt fina sökarbete. 09.25 kommer upptagen och drevet drar iväg. För att höra och identifiera provdjuret blir det att följa efter. Tyvärr hamnar drevet utom hörhåll och domaren måste ju höra för att kunna ge drevtid. (Så här tappar vi en hel det tid) Rebus driver på drevet vänder igen efter att varit i väg över över 2 km från upptag. Det blir ett vägtappt som Rebus löser får tryck på haren som då väljer grusväg och springer 2,5 km väg åt andra hållet. Dommaren springer med, jag går efter, han ser haren. Men sen när drevet kommer fram till en fyravägskorsning överlistar den Rebus. Rebus söker och söker men här blir det dötappt.  Vilken jäkla hare han har sprungit kilometervis åt olika håll dessutom väg, ingen lätt uppgift att hålla efter den. Jag kallar in för förflyttning och nytt släpp, men först lite närings och vätskepåfyllning. Samma sak vid andra släppet Rebus ut på  fina sökrundor och han kommer också på slag som han jobbar på med fram till koppling. Rebus lyckades inte resa denna hare det försvårade nog för den unge Rebus att trajet såg ut att ha gått över grusväg. När klockan blivit 14 bestämmer jag mej för att kalla in, gör så och Rebus kommer. Även i dag har Rebus kämpat ihop ett 3:e pris 52 drevminuter och 50 egenskapspoäng. I dag har Rebus färdats 4,5 mil så nu får de bli några dagars vila innan nästa släpp. Två trevliga dagar i skogarna runt Lycksele med mycket trevliga domare (tar dom gärna nästa åt igen!) Det känns ju också lite extra rolig när dom båda gav Rebus beröm – för hans fina sök, enorma jaktlust och mentalitet, både Börje och Björn spår en lysande framtid för Rebus och jag väljer att tro att dom har rätt! När sen alla prov var redovisade och sammanräkningen klar slutade Rebus på en 14:e plats av 30 startande var av 16 var elithundar. Jag är så nöjd med hans prestationer i helgen han har gjort precis allt rätt att sen hararna inte är de minsta samarbetsvilliga, lastar jag inte Rebus för. Ser redan fram mot Qvinnokampen 2023!

 

Det här inlägget postades i Jakt. Bokmärk permalänken.