Helgens jakt: Den 1:a oktober. Äntligen blir det Utters tur att få släppas lös i skogen. Halvklart, svag vind och 4 grader. En förväntansfull Utter har svårt att vara tyst i väntan på att skyttar kommit ut till sina pass. När jag sen kopplar loss och bjuder varsågod, spritter det i benen på Utter som genast börjar sitt sökande. Första 200-300 m kommer han förbi några gånger sen känner han nåt och drar. Han får spåra ganska långt innan upptag men sen är drevet i gång och spänningen stiger. Drevet buktar på bra inne i skogen till en början sen drar det i väg rakt mot trafikerad länsväg. Visserligen är det viltstängsel men vi har inte sett drevdjuret och 
det har hänt att Utter drivit räv. Husse som då var närmast klarade inte av att avvakta, utan ser till att få kontakt med Utter. Inget byte i värden är värt en hund, meddelar han oss andra på radion. De blev drev i 6 km och det var rådjur han drev för vi såg spåren når vi sen var på väg till fikapaus. Självklart får också Utter vara med och ”fika” med oss. Vi gör ett nytt släpp och även denna gång kommer han på spår men får inte jobba så länge innan vi bryter. Då har han färdats över 1,5 mil och det räcker vid 1:a släppet. Utter är nöjd, att rådjuren inte kommer i pass bekymrar inte vår duktiga 4 benta rådjursjägare.
Söndag 2/10. När vi vaknar ligger dimman tät men inställda på jakt är det svårt att ställa om. Det är 1 grad, lugnt, genom grått och som sagt dimman ligget tungt. Vi släpper Rebus 06.45. Han söker yvigt och okoncentrerat, klart störd av att jag tog ut Utter och Saffran. (Saffran skriker som en stucken gris när han ser att Rebus får vara lös) Plötsligt hörs ett kraftigt vrål, skall sen bli det tyst igen. Så drar Rebus i väg, inte spikrakt men än då… Eftersom vi vet att han har svårt att låta bli rådjuren åker PO i väg med bilen för att få bättre koll. Något drevdjur ser han inte och Rebus är helt tyst. Däremot upptäcker han att Rebus slitit sönder västen. De blir att kalla in, tur nog jagar vi på hemmaplan så de var bara att åka hem och byta väst. Nytt släpp 08.00 efter bra 10 min kommer Rebus på slag. Han jobbar och jobbar men det lyckas inte. Han 
ringar större men de hjälper inte istället drar han plötsligt iväg efter dryga 1,5 timmes arbete på slag. Han går efter nåt helt tyst och genom spårning besannas våra misstankar han förföljer rå. Vi kallar in och avslutar. Kanske var det dimman som satte stopp för i dag fick han inte upp, första gången i höst han inte har en hare på benen. Bästa Rebus om du bara kunde låta bli Rå, vi vet att du föredrar hare. Någonstans kan jag förstå att efter långt slagarbete utan resultat, som i dag, blir ett förbipasserade rådjur lockande. Men lika frustrerande är det ändå. Får väl se detta att han inte driver rå utan endast följer tyst efter som en utvecklig åt rätt håll. Bara att kämpa vidare!