Det är inte bara naturen, med alla små kullar, höjder och berg, som går upp och ner. Även med Rebus går det upp och ner. I dag började det hur bra som helst han sökte ut bra (som vanligt) kom på slag efter en knapp timme. Och som han jobbar på slaget, nöter, nöter, slår några väckskall. Även i dag är det blött ute, det droppar från träden så man kan tro att det regnar. Åtta grader vid släpp 06.05 och dimma. Det verkar svårt med dofter dom kommer och går men Rebus jobbar vidare. PO står på landsvägen och tittar mot området där Rebus kämpar, ca 100 m från vägen då haren väljer att lämna området och gå över vägen, den var nästan helt vit. Det dröjer ett bra tag innan Rebus har tråcklat sig mot och upp på vägen. Väl där gör han alla rätt och nu dröjer det inte länge innan han är haren på spåren. Så börjar drevet, hackigt men ändå, han är ju långt efter och nöter på. Tyvärr så får han inte riktigt kontakt vi upplever att dofterna bara försvinner ibland. Vi går i riktning in mot drevet upp på hällarna för att både kunna se och höra. 08.30 kommer ett längre tappt då passar haren på att passera oss. Så här långt har det varit en helt fantastisk morgon, som Rebus jobbat och rett ut slaget – Det pekar uppåt! Men resten, ja den som det visste. När haren visar sig går ju Rebus på tappt men han kommer aldrig i den harens spår. Rebus drar åt ett helt annat håll och skallar lite för att sen bli tyst men fortsätter bort. Så där står vi med våra spekulationer och frågor och aldrig får vi svar. Vi tittar frågande på pejlen i bland blir han kvar ganska länge och rotar i samma område för att sen fortsätta, men det vänder inte tillbaka. Var det en stänkhare vi såg? Känner Rebus fortfarende harens doft och spårar efter. Eller har han under tapptet stött i hop med rådjur som fångat hans uppmärksamhet. Ibland går det liksom neråt! Rebus är nu över 2 km bort och snurrar. Eftersom han nu förföljer, driver? okänt drevdjur och dessutom har han färdats 
över 2 mil väljer vi att förflytta oss med bil för att kunna avsluta. När vi kommer närmare går det bra att kalla in. Och det var ju bra för då fick han ju beröm för att han kom! Och vad han gjort eller vad som hänt får vi aldrig veta, men en sak vet vi han jobbade helt fantastiskt på slaget, som sagt det går upp och ner, tjusningen med jakten och därtill en valp, ingen dag är den andra lik. Väl hemma vid elva tiden trängde solen fram och vi fick en fin höst dag att njuta av.