Rådjursjakt 13

En vacker vinterdag, sugen på stövarsläpp, men i dag var det rådjursjakt. Vi försöker varva och eftersom Seger var ute med husse i går och stakars Urax vilar tassen så blev det inget stövarsläpp trots spårsnö. Tänker att det är viktigt att ta det lugnt med Seger, inte varje dag och inte så långa pass i skogen. Han växer fortfarande ligament och leder är ganska känsliga under första året, stabiliteten fattas och han är långt ifrån färdigmusklad. Så till dagens jakt, både Ruff och Utter har jobbat på bra och bjudit på drev. Där vi började jakten i morse var det alldeles för mycket på G för att vi skulle lyckas, men nära var det. Där var det Utter som jobbade på två olika drev. Spännande när drevet går rakt mot en passare, men då kom det folk på vägen och givetvis vänder drevet. Det kom bilar, hästar, hundar och folk bara gilla läget, skogen och naturen är till för alla. Men önskar att folk förstod när man står på pass och tecknar att det är på G, att dom bara kunde stå still eller vända så tyst som det bara går. Men många karske varken kan eller vill förstå hur känsligt ett rådjurs drev är! När Utter drivit sina två djur och lagt över milen i benen gav vi upp där. Inget fler släpp där, vi lämnade den skogen åt anda. Åker i väg hem och gör ett släpp med Ruff. Full av iver och energi drar den ”gamle” ut på jakt. Han tar ganska omgående an ett spår men spårar över 600-700 m innan upptag. Sen följer ett lång och vidsträckt drev. Vi försöker placera om oss men det hjälpte inte det blir inga skottlägen. Ruff jobbar på och tiden går, drevet går utanför våra marker. Dax att få tillbaka Ruff, som pga. sin dåliga hörsel blandat med jaktlust och tjurskallighet är svår att kalla in. Vi förflyttar oss med bil för att komma närmare och jag går mot drevet. Blåser i hornet skriker ropar men ingen notis från Ruffs sida. Genskjuter så han kommer på ca 25 m från, Ruff ger mej en blick ”jag ser dej” och fortsätter. Nu går det inte så fort jag tränger mej genom ett buskage och kommer tillräckligt nära för att kunna koppla. Ruff går motvilligt kopplad med mej, men nu räcker det skymningen närmar sig och han har färdats 13 km. Två nöjda hundar och två mindre nöjda! Själva njuter vi varje dag vi får tillsammans med hundarna i skogen och med dessa små har vi ju drev varje gång!