Släpp 4

Redan i fredags fick Urax äntligen åka med på jakt i gen. Po tog med han till skogen för ett första försiktigt släpp. Urax söker kommer på slag, men reser inte någon hare under dom 2 timmar han fick jobba. Efter såg han bara fräsch ut och inget syntes dagen efter heller! Känns helt underbart, nu håller vi tummarna! Så i dag –     Släpp 4: Kopplet åker av 06.35, det är noll grader efter en natt med frost. Lugnt och klart, på himlen syntes månens skära. Seger är med och gnäller otålig i bilen. Redan innan elden är tänd kommer Urax på slag. Han jobbar och jobbar och så här långt var allt bra. Sen händer er rad otrevliga saker. Att det finn konstiga människor och dom som har problem det vet vi men när man börjar känna sig förföljd blir det lite otäckt, inte minst för hunden. Börjar med att  person 1 kör som en dåre fam och till baka på vägen trots att PO stod ute på vägen och försökte markera. Efter en stund kommer person 2 (bror till person 1) svänger in där vi har parkerat. Ställer sin bil knappt 40 cm från våran, PO sitter bara några meter ifrån. Personen kliver ur bilen tar några saker ur bilen och går, utan att hälsa eller ens lyfta blicken. Urax går fortfarande på sök, har släpp några väckskall men verkar vara tungt. Efter en dryg timme hör jag hur person 2 skriker och ryar åt Urax, jag vet inte om han gjorde nåt, men Urax gör en helt omotiverad runda på flera hundra meter från trajet. Jaktlusten är stor så Urax söker sig tillbaka, men nu finner vi situationen otrevlig och kallar in. Flytt och nytt släpp, slag omg och upptag inom 5 min. Så underbart att få lyssna till Urax igen, även om vi i dag inte fick se haren. Urax driver i ca 20 min sen ser jag på pejlen att drevet är på väg mot vägen där jag stå. Plötsligt dykler person 2 upp igen (trots att flyttat ca 2 km). Ser händelsen en bit bort, Urax kommer upp mot vägen personen skriker och måttar med foten mot hunden. I samma stund får han syn på mej och försvinner därifrån. Urax får söka en stund till men vi tappar sugen för dagens jakt, som hade kunnat bli helt underbar. Det var första gången på länge det var sol och dessutom hade Urax en hare på benen. Nu räckte det också för Urax i sträcka mätt, drygt 2 mil, vi ska ta det försiktigt nu men främsta anledningen till att vi åkte hem var känslan av obehag. Så Seger fick nöja sig med skogspromenader, allt blir ju inte alltid som man tänk. Hemma igen funderar vi Varför och vad göra åt det???