Mårdjakt

I dag ringde det några jägare från grannbyn och ville få hjälp med att få fram en mård som krupit under en sten. Klart vi ställer upp! Är det långt från vägen, hur tar vi oss dit? Svar: Inga skidor det är bra några 100 m att gå! Nu var det inte bara sträckans längd som skilde sig från min uppfattning, utan även bedömningen av vad en sten är! När vi traskat den dubbla sträckan kommer vi fram till stenen, där mården bara krupit under. Det visade sig vara ett riktigt stenblock, en klippa men visst fanns där mårdspår och Utter var hur ivrig som helst. Skyttarna placerar sig och vi släpper Utter. Ivrigt söker han efter vägar att ta sig in, men det är trångt. Han hittar flera ingångar kryper in men kommer inte under klippan utan ut igen  en bit bort. Efter en stunds sökande lokaliserar han ändå mården och börjar skälla, men helt omöjligt att ta sig in. Utter kämpar och kämpar släpper söker runt men kommer hela tiden tillbaka till den smala skrevan i klippan. Där pressar han på och skäller vill in, men vi inser det omöjliga och skulle han pressa sig in skulle han nog blivit kvar. När vi avbryter och jag går för att hämta Utter har han pressat sig in så pass att jag får slita lös honom. Ett bra försök med omöjliga förutsättningar! Härligt ändå att se hans ”gryttakter” och bäst av allt han är oskadd och med hem. Nästa gång ska jag nog fråga upp lite bättre när mården bara ligger under en sten!