Rådjursjakt

Minus 7 och efter juldagens regnande med påföljande kyla skarpt före. För skarpt för stövardrev och även för Ruff som vid upptag kan hålla i väldigt länge. Med Utter som är ung, smidig och lättast gör vi ändå ett släpp. Vi vet att han (än så länge!) bryter snabbast och är lätt att kalla in. PO ställer sig på pass och jag och Utter går in i såten. Utter springer som ett härvelkors ser ut att vara överlycklig. Fokus på uppgiften ökar när vi kommer på spår, visserligen gamla men nu börjar han sitt sökarbete på riktigt. Några hundra meter in i såten ökar tempot, jag stannar upp. Sen kommer upptaget, har aldrig hört Utter skälla så i skogen så jag förstår att han har närkontakt. Spänningen stiger drevet fortsätter och Utter skäller som bara den. Efter ca 200 m stannar drevet upp men inte skällandet? Jag lyssnar, väntar funderar. Det rör på sig lite och Utter skäller periodvis väldigt intensivt. Tycker mej höra ett annat rop, ljud så jag bestämmer mej för att sakta närma mej Utter. Framme upptäcker jag att Utter verkligen visat vad han duger till, han har bitit tag i strupen på rådjuret och lagt ner det på backen. För att göra lidandet kort tar jag Utter åt sidan och avgångar djuret. Utter har gjort ett kanonjobb, nu slipper detta djur långsamt plågas. Djuret var ordentligt skadat i ena baklåret, misstänkt påkörning. Känner mej nöjd, dels föra att rådjuret slipper lida men också för att jag fått se hur Utter agerar vid möte av skadat vilt. Han går från klarhet till klarhet min älskade lilla Utter!