Eftersök med Utter & Ruff

Igår tisdag 15/9 ringde telefonen strax efter 20.00 – Kan ni komma och hjälpa till med ett eftersök? Självklart! Ett påskjutet rådjur. När vi en halvtimme senare var framme vid skottplatsen fick vi information av jägaren. Djuret kastade ordentligt så det ligger nog inte långt bort. Med det i bagaget valde jag Utter. Blod syns på skottplatsen. Spårar vidare längre och längre med jämna mellan ser vi blod, rätt spår!  Men oj vad det drar i väg, efter ca 800 m spårande kommer vi till en lite bäck. Utter vill över, nu har vi inte sett blod på ett bra tag. På andra sidan bäcken ser Utter lite förvirrad ut ringar, söker men får inte riktigt napp. Tiden går, vi inser att djuret förmodligen går efter och att det är omöjligt att spåra i fatt det. Utter som fortfarande är ung och oerfaren vill jag inte släppa på frisök i mörkret på okända marker. Med facit i han vet vi att Utter var helt rätt ute och skulle nog ha tagit an spåret om vi låtit honom jobba på, fast då hade vi nog fått spåra hela natten för djuret var väldig lite skadat. Vi går till baka genom tät och snårig skog, byter hund. Tar genväg till baka och sätter Ruff på spåret där vi noterat sista blodspåret. Ruff startar genast sitt spårarbete, vilket givetvis försvåras av att både vi och Utter gått runt runt där. Så småningom tar sig Ruff till bäcken och hoppar över, där bli även han lite förvirrad. Tar tillbaka Ruff över bäcken, sätter på pejlen och släpper honom lös. Efter en stunds letande och ringande hoppar han över bäcken ca 25 m längre ner och där tar han an spåret igen. Misstänker att rådjuret gått ner i bäcken och följ den ca 25 m, därför tappade hundarna spåret på andra sidan.    IMG_8790IMG_8789Sen dröjer det inte länge innan Ruff får kontakt och vi hör hans skall genom den becksvarta natten. Frågan var nu, hur lång drev blir det. Vi hade ju konstaterat att djuret med största sannolikhet var lite skadat så det kunde dröja innan Ruff la ner det. Men nu hade vi tur i oturen, Ruff driver djuret rakt mot oss där vi står på en liten hälla. Och i lampan sken lyckas skytten mellan tallarna träffa djuret och eftersöket får ett lyckligt slut. Trött och nöjd med hundarnas arbete parkerar jag hemma vid 24 snåret. Alltid lika trevligt att kunna hjälpa till.

Det här inlägget postades i Jakt. Bokmärk permalänken.