Känns tråkigt att jaktsäsongen på hare går mot sitt slut, men vilka upplevelser vi har haft tillsammans med Urax. Han är inte två år än men en ”fullfjädrad jägare”, jaktupplevelserna som han gett oss denna säsong går inte att beskriva i ord, det måste upplevas. Han är bara så bra vår Urax! I dag blev det så dags att en sista gång släppa,( vi vet snödjupet men kunde inte låta bli) Urax var genast med på noterna. Ute i skogen började Urax genast spåra, medan vi gjorde upp eld och såg solen väcka en vacker vinterdag till liv. Hann knappt få eld på brasan innan drevet var i full gång. I dag var tanken att haren skulle följa med hem om jag sköt den, men det blir ju inte alltid som man tänkt. Urax hade ett härlig drev, vi såg haren flera gånger både jag och PO, men vi ville ju att Urax skulle få jobba ett tag. När han drivit haren i ca två timmar börjar det bli skarpt läge, och där stod jag och helt plötsligt dök haren upp – Oj då! Jag sköt efter den men det blev dålig träff. Varför? ja vad jag höll på med på mitt harpass får bara den som frågar veta. En sak är dock säkert jag är ägare till en super duktig stövare men behöver massor av träning själv för att bli en ”riktig jägare” som han. Så haren hoppar vidare, aningen påskjuten, drevet går vidare.
  |
Efter en stund kommer haren förbi PO (som nu även han laddat) haren hoppar över POs skidor stannar upp och tittar, när han så hoppar vidare skjuter PO ett dödande skott. En härlig jaktmorgon, drev i två och en halv timme utan tappt, snittfart 4,3 km timmar och färdad sträcka 18 km (Urax alltså!) Slutet, ja vi kan väl sammanfatta det som att vi samarbetar bra! Ett härligt slut på säsongen och dom två sista jaktdagarna har vi ju också fyllt frysen!
Ändå är detta bara en bråkdel av de harar vi haft läge att skuta efter Urax, men alla vi sparat hoppas vi nu ska bädda för kommande säsong.