Lördag – Vi åkte till stugan för att jaga – jag, PO, Urax och Ruff. Vi skulle släppa Urax men kan ju inte lämna Ruff hemma en hel dag så han fick följa med. Framme försedde vi båda hundarna med västar och pejl. Inte för att Ruff skulle kunna ta sig någon väg med sina korta ben, han skulle säkert stanna vid elden och oss, trodde vi ja! Ganska snabbt efter att vi släppt hundarna lösa så tog Ruff upp ett rävspår och började spåra ibland med skall. Snacka om jaktlust. När han hoppat och grävt sig fram i spåret 500 m insåg vi att Ruff skulle nog kämpa tills han stupade. Jag skidade efter och han såg lite lättad ut när jag kom. Och det blev lite lättare på vägen tillbaka när jag åkte skidor före.
  |
Inte lätt – korta ben och djup snö, skönt att vila i sin sovsäck en stund!
Medan Ruff spårade räv sökte Urax efter hare. Vi kunde inte se ett enda harspår, men Urax ringar ut längre och längre, ger sig inte och till slut reser han en hare. Han driver i ca 3timmar så där till och från, det hackar en del men han håller i. Detta drev slutade med ett vinterbad i Karsbäcken. Inte så bra, där bröt vi Urax blev så kall och blöt.
Söndag – En underbar dag i skogen med härligt hardrev. Idag drev Urax i 4 timmar och han hade bra tryck i drevet långa stunder. Hararna lever än. Det är lite roligt hur det kan bli, vet inte hur många gånger vi denna säsong har varit på harjakt med inställningen – Vi skjuter inte vi låter Urax jobba. Hararna har passerat oss flera gånger nära och om igen. Sista gångerna har vi sagt att nu skjuter vi en hare. Men icke! Hararna har visat sig men alldeles på för långt håll. Antigen har vi stått fel eller saknat ögon i nacken I lördags tex. jag stod beredd kollade pejlen, hörde drevet komma men vad? Plötsligt kom Urax gjorde en krok bakom en liten kulle ca 10 m från mej fortsatte skallande förbi mej 5 meter bakom min rygg. Men vilka kämpar vi har i Urax och Ruff.