Här ska jag försöka skriva och berätta om Ruffs olika jaktepisoder. Förutom de händelser som jag skrivit ner under hans första 1 ½ år, har han hunnit med en hel del annat rörande jakt. Eftersom jag min man och våra 2 söner jagar så bjuds det många tillfällen för Ruff att vara med på jakt med varierade uppdrag, som tex. spåra, driva och apportera.
2008 10 26 - 11 01
En jaktvecka! Äntligen var det nu dags att få släppa Ruff på rådjur. Att anlagen och lusten fanns visste vi, men skulle han driva med skall, hur långt skulle han gå och med vilket tempo skulle han driva? Nu har också den nya pejlen kommit så nu var det dags. Att Ruff går ner i gryt vet vi, även om han än inte haft turen att träffa någon hemma, det kommer. Men nu skulle han få visa vad han duger till vid drevjakt. Söndag jag och PO tar med Ruff ut i skogen, går en liten runda. Denna dag mest för att testa pejlen och lära oss den. Inget händer men Ruff söker ut bra och håller samtidigt kontakten. Måndag, ut i skogen igen. Ett kort drev med skall, förmodligen en hare. Jag och Ruff går en stor sväng i skogen samtidigt som PO står på pass, men inte heller denna dag kommer vi på färska spår. På onsdag åker vi till Blåsmark för att följa med Peter på grytjakt. En underbar förmiddag med fantastisk natur. Visserligen träffade vi inte på något denna gång heller, men jakttillfällena med Peter är bra för vi, jag och PO, får möjlighet att lära oss mer om den för oss rätt nya jakten i gryt. Att bara få se och besöka så många gryt tycker jag är kul, och en del var så otroligt vackra.
Fredag jakt på hemmaplan igen. Jag och Ruff startade med att gå en runda, PO och Tomaz ställde sig på pass. Det dröjde inte länge innan Ruff tagit upp och började driva med hörbart skall. Ett fantastiskt bra hundarbete, lagom tempo. Ruff driver i ca. 20 min, tyvärr inte inom skotthåll för någon av skyttarna. Drevat avslutas med att rådjuret drivs över ån och då väljer min "kloka" hund att bryta, och kommer tillbaka. Toppen bra! Lördag, även i dag ställs pass skyttar ut och jag går med Ruff. Det dröjer ungefär 10 min tills drevet är i full gång. En spännande väntan följer, jag ser på GPS:en att drevet går mot en av skyttarna. Plötsligt smäller det, sen dröjer det inte länge innan min telefon ringer. Nu har jag skjutit ett rådjur efter Ruff, det var Tomaz som stått på rätt pass.
När jag och dom andra kommer fram till skottplatsen, möter oss en mycket glad och stolt Ruff. Tomaz berättar att det kom flera djur och han är misstänkt att han skjutit på ett till. Något som givetvis måste utredas. Vi tar Ruff i spårlina och mycket riktigt så kommer vi ett annat djur på spåret, men det drar i väg. Då bestämmer vi att släppa Ruff. Det dröjer inte länge förrän drevet är i full gång igen. Ruff driver med bra skall 10-12 min sen blir det ett annat ljud för att sedan bli helt tyst. Vad har nu hänt?
Jo Ruff har tagit hand om det hela själv. Ett kraftigt bett i strupen på det skadade djuret, och lidandet var över. Lite små blessyrer fick Ruff efter den lilla fajten, men inget som bekymrar våra hjälte! Vilken dag, vilket drev och sen vilka avslutningar, han är helt fantastisk Ruff, vilken jakthund!
2008 09 27
Jakt i Blåsmark
I dag fick vi, jag, PO och Ruff följa Peter Wikström på en liten jakttripp i Blåsmark. Vår förhoppning var givetvis att hitta räv eller grävling i gryt, för att få se hur Ruff skulle fixa det. Peter släppte sin stövare, som efter ett tag började driva, allt tydde på räv. Men tyvärr så bar det i väg ut mot trafikerad väg, så hon fick avbrytas i sitt drev. Vi fortsatte ändå och kollade av ett antal gryt, men tyvärr, kanske har det vare lite för varmt ?
Men vi hade en trevlig dag i skogen, och Ruff kollade av många gryt - kröp in utan tvekan, bådar gott.
2008 09 20
Lite jakt på hemmaplan
Tillsammans med PO och Tomaz har vi ägnat förmiddagen till jakt. Det började med sjöfågeljakt och som vanligt så skötte Ruff fågelapporterna suveränt. Idag fick han söka och simma i en ganska tät vass dunge, men han hittade båda gräsänderna och kom simmande till land. Ruff fick kämpa för vassen var så tät att han samlade med sig ett stort knippe vass på sin väg mot land. Sen var det dax att för första gången besöka ett naturgryt. Utan tvekan kröp han in men tyvärr var ingen hemma. Känns bra att han kröp in och kollad och att han var alldeles tyst.
2008 09 08
Höstjakt på öar
Igår fick vi, jag och Ruff följa Tomaz och hans kompis på jakt. Vi åkte båt ut till öar utanför Byske. Dags för lite harjakt. Att det finns harar på dessa öar är känt, men i år trycker dom hårdare än vanligt vilket kan förklaras med duvhökens ihärdiga jakt. Vi släppte Ruff och han startade att söka -han sprang och sprang, gjorde fina sök men utan att få igång något. Men att ge sig finns inte i hans värld. Ö efter ö sökte han av. Vid båtfärden mellan två öar såg vi en skadad sjöfågel, motorn stängdes av så att den kunde skjutas. Kunde inte låta bli att skicka Ruff på apport, och det funkad hur bra som helst - han bara dyker från båten hämtar fågeln och simmar tillbaka. Vilken vattenapportör!
Så i land på nästa ö och just när jag går och tänker att uthållig är han då, han har sökt i 6 timmar kommer väck- skallet som vi väntat på. Han tar upp drevet driver med hörbart skall (bättre än i fjol). Det blir inte något långt drev men han driver den till skott. Och haren får sig en ordentlig omruskning när Ruff kommer fram, men vid kommandot loss släpper han tagen om än lte motvilligt - Haren är ju hans!
Två
stolta jägare!
2008 08 25
Mjukstart på jakt säsongen. 25/8 = Fågelpremiär. Nu är ju Ruff inte någon f ågelhund, men väl en duktig apportör. Och apport hund är ett krav vi tex. sjöfågeljakt, så här får Ruff rycka in. Idag följde vi Tomaz ut, vi såg en fågel och den sköt han. Och Ruff apporterade! Han simmade ca 40 m ut i vattnet hämtad fågeln. Tänk så mycket en borderterrier kan och vilken nytta den gör. Ruff verkligen njuter när han får arbeta.
Lördag den 24/11 -07 klockan är så där 14.45 - telefonen ringer. Po, min man, har skjutit på ett rådjur. Han vill att jag och Ruff ska komma och hjälpa till. Visst vi kommer svarar jag och lägger på. Hinner inte säga något till Ruff, som låg och sov på soffan när det ringde, innan han står redo vid dörren. Det börjar mörkna, med ficklampa och spårlina söker vi upp Po och blir visade skottplatsen. Ruff tar genast an spåret och så bär det iväg. Det dröjer inte länge förrän vi kommer till första legan, vi ser tydliga blodspår. Ruff fortsätter över stock och sten och med jämna mellan rum kan vi i ficklampans sken se lite blod, vilket bekräftar att vi är på rätt spår. Kl 16.30 har vi spårat ca:2km och det är svart ute. Vi bestämmer oss för att avbryta eftersöket för dagen och fortsätta så fort det ljusnar kommande dag.
Söndag den 25/11 Ca kl 8.30 står vi där vi slutade i går. Under natten har det fallit ett par cm snö vilket försvårar det hela. Men Ruff tar an spåret med bestämdhet och vi lyckas också försiktigt skrapa i spåret och hittar lite blod. Det bär i väg mot Klintforsån, väl framme vid vattnet vill Ruff simma över. Vi känner en viss tvekan, har han verkligen rätt? Vi tar om spårningen ett flertal gånger, men Ruff envisas med att visa oss till vattnet. Och detta trots att vi redan nu hunnit korsa flertalet andra spår.
Vi låter Ruff bestämma. Vi markerar upp platsen där han vill simma över tar bilen och kör runt för att fortsätta. Här möter oss ett myller av spår men det dröjer inte länge förrän det visar sig att Ruff än en gång tagit an rätt spår, vi hittar en lega igen. Sen spårar och spårar vi än hit än dit och vid flertalet tillfällen ställer jag mej frågan är han på rätt spår? För där vi går myllrar det av spår både älg, räv, och rådjur. Men varje gång som jag börjar tvivla hittar vi lite blod som bekräftar att Ruff är på rätt spår. Vi kommer ut på ett öppet fält, fullt med spår. Ruff ringar och ringar och tillslut bestämmer han sej för ett och då dröjer det inte länge förrän vi går på nästa lega. Helt otroligt! Så fortsätter vi i 4 timmar. Ruff tappar aldrig spårlusten utan fortsätter hela tiden med ett fantastiskt spårarbete. Under dessa 4 timmar hinner vi gå långt många km blir det. Och så plötsligt blir Ruff extra ivrig, nästan så att han vill driva med skall i spårlinan. Vi förstår att nu är rådjuret nära. Skyttarna, min man och en av våra söner, placerar sig medan jag och Ruff fortsätter på spåret.
Pang, pang Ruff har gjort ett fantastiskt arbete. Så släpper jag på linan, Ruff får gå fram till sitt byte, glad och full av iver sliter han i rådjuret. Jag går fram och ger så mycket beröm jag bara kan. Helt otroligt att i 4 timmar med ständiga viltstörningar ändå hålla fokus och komma på rätt spår. Jag tittar upp på dom båda skyttarna ? visst är han fantastisk Ruff? Jo han är helt otrolig utan honom hade vi aldrig lyckats få fatt detta djur, det är helt och hållet Ruffs förtjänst, säger min man och drar en suck av lättnad över att fått fälla det påskjutna djuret. Och jag Ruffs matte är stolt och glad den hunden är väl värd sitt viltspårchampionat.
Här visar han stolt upp bytet efter en dags jakt med husse i stugan hösten 2007.
En helgdag i september fick jag följa min son Tomaz och en kamrat för jakt på några öar ute i havet.
Väl framme efter båtfärden så släppte vi Ruff, med frågan vad gör han nu?
Vi strövade omkring ett tag och han nosade på hej vilt. Det dröjde inte länge förrän han hade fått igång en hare ? och då var drevet igång!
Med skall bar det i väg runt ön, nu blev det spännande, skulle någon kunna skjuta haren för Ruff. Efter ett tag kom haren fram, med Ruff efter sig; till en av skyttarna ?Pang!
Hurra! Första haren skjuten efter Ruff Helkul!
Det blev ingen fler hare den dagen, men plötsligt så skjuter min son något, han har dragit sig en bit bort från oss andra. Jag tar Ruff med för att se vad som är på gång. Då har Tomaz skjutit ett par alfåglar som ligger i det iskalla havet och guppar ca 15 meter ut.
Det är värt ett försök säger jag och tar med Ruff till stranden. Platsar honom, pekar på fåglarna och ger kommando ? Apport!
Utan minsta tvekan kastar sig Ruff ut i vattnet och simmar ut för att hämta den första fågeln, simmar in stolt med fågeln i munnen. Upprepar samma sak och hämtar den andra.
Jag bara står där och tittar, får nästan en tår i ögat Tänk att så mycket kan rymmas i en sån liten förpackning!?
En dag i oktober när Po (min man) var ute och jagade rådjur, öppnades ett perfekt övningstillfälle för vår unga borderterrier Ruff. Po hade skjutit ett kid som låg bara en bit bort inne i lite ris. Så spårlina på, sen uppsöker vi skottplatsen. Här blir det lite svårt för Ruff, det är många spår bla. efter geten. Men efter en stunds ringningar så kommer Ruff på rätt spår. Vi spårar så där en 20 meter, då säger Po nu ser jag kidet så du kan släppa efter på linan. Vilket jag också gör och med iver rusar Ruff fram. Då plötsligt händer det kidet reser sig upp färdig att fly. Vilket bara triggar den jakt och mål inriktade Ruff. Han agerar blixtsnabbt, inom loppet av ett par sekunder sitter Ruff i kidets strupe och drar ner det till marken. Med andra ord Ruff gör precis som han ska. Små hundar ska nämligen anfalla sitt byte på detta sätt. Trots att detta nu är Ruffs vilt i vilket han ivrigt biter sig fast, så släpper han genast, på kommandot loss. Mycket beröm, kramar och godis jag är så jättenöjd med vad jag ser hos min hund. Vilja att arbeta och spåra, iver och glädje vid målet och dessutom lydnad. Toppen!
1:a dagen på årets älgjakt, 30 minuter efter att det blir lovligt att skjuta, ringer min son Per hem. - Godmorgon mamma! Nu har du sovit klart! Så berättar han att han skjutit en stor älgtjur som gått undan så där en 30 ? 40 meter. Per undrar om jag vill komma och träna med Ruff. Självklart vill jag det, detta är ju ett perfekt tillfälle, vi känner till skottplats och vet att älgen bara ligger en bit bort. Trött och förväntansfull drar jag till skogs med Ruff endast ½ år gammal. På vägen ut grunnar jag över hur min unga hund kommer att reagera. Kommer han att klara av att spåra och vad händer när han upptäcker att det inte bara rör sig om en klöv, utan fyra och dessutom med ben, kropp och en 14 taggars krona. Väl framme får vi nödvändig information av skytten, jag tar på Ruff spårselen ? söket kan börja. Med ringningar och lite sökande så tar ruff upp spåret och det dröjer inte länge förrän vi är framme vid den stora älgtjuren. Nu får Ruff mycket beröm och godis, så duktig han är! Och här syns inte det minsta spår av rädsla. Ruff angriper glad i hågen älgen, biter tag i ena bakklöven och försöker dra. Lite frustrerad över att detta inte gick att apportera hoppar Ruff istället upp på älgen för att undersöka vad det egentligen var som han funnit! Vi stannar kvar på plats och Ruff får efter ett tag lägga sig bredvid i mossan, medan man tar ur älgen. Där i mossan somnar Ruff, nöjd över sitt arbete.
