Varm blöt jaktdag

Måndag 21/10. I dag var rådjursjakten planerad på ett annat jaktområde. Vaknade vid 05.00 och började göra oss i ordning. 10 grader varmt, jätte blåsigt och regn, men nu var det bestämt vi skulle jaga rådjur i dag. På jaktmarken träffades vi som skulle jaga tillsammans i dag. Vi planerad och bestämde var skyttarna skulle vara. Först ut var Utter som efter att kopplet tagits av började sitt sök och spår arbetet. Han snurrade på trångt fram och tillbaka känslan var att blåsten ställde till det. Det var inga djur i närheten och svårt att spåra upp i dagens väder, men dom är uthålliga våra bordrar. När Utter hade sökt av i över 1 mil och kom tillbaka kändes det som läge för fika och byte av hund. Så släpper vi Saffran som snabbt drar i väg. Även Saffran verkade ha svårt att hålla koll på djurens väg i dagens väder. Men envis som Saffran är ger han sig inte och flera gånger hittade han djuren igen. Nu hade flera av oss också sett hans drevdjur. Det var tät markvegetation och som sagt kraftig blåst med andra ord tungjobbat. När Saffran hade kämpat i 1,5 mil och varit ute i två timmar tyckte vi att det räckte. Dessutom hade jag en tid hos tandläkaren senare. Men se de tyckte inte Saffran som fortsatt drevet ut ur såten över väg och in i nästa. Vi förflyttar oss för att komma närmare, även här ser en av skyttarna drevdjuret men inget läge för avslut. Och Saffran kämpar på, vi tvåbenta avslutar jakten och fokuserar på att genskjuta Saffran. Till slut ser en av jägarna rådjurets väg och springer och ställer sig där och lyckades få stopp på Saffran. 2,3 mil och han ville fortsätta. Jag kan tillägga att i sista såten är det endast tillåtet med hagel annars hade nog ett byte varit med hem. Så då var Saffran i bilen men min tid hos tandläkaren hanns inte med. Isop som mest hade fått, sitta i bur i dag behövde också få komma ut. Så efter lite förtäring till både två och fyrbenta tog jag Isop med mej ut. Satte på han väst och pejl men gick bara i lilla skogsområdet ovanför oss. I vanlig ordning strosar han runt kommer till baka för att kolla var jag är. Så plötslig drar han i väg 100 m, 150 m, jag tar upp hornet och blåser, ingen reaktion. Efter en stund hör jag hur han driver, han gnällskallar och fortsätter. Och hade det inte varit för att vi var där vi var hade han fått fortsätta och då hade jag kanske  få se vad han drev, men nu förblev drevdjuret okänt. Området är inte så stort och omringas av trafikerade vägar. Jag blev så orolig när han inte kom när jag blåste (har hittills varit klockren) så jag ringde hem och bad PO åka ut och vara beredd med bilen för att snabbt kunna förflytta sig om min älskade Isop var illa ute. Jag förflyttade mej inne i såten och när jag kom på 200 m och blåste så kom han i full fart och lät sig snällt kopplas. Vad har vi då lärt oss i dag? Jo 1. släpp inte Saffran på rådjursjakt om man har en tid att passa. 2. Det var sista gången Isop fick vara lös i området ovanför oss på våra promenader som han fått hittills, alldeles för farligt. Men i morgon är det Isops tur på riktigt och Utter och Saffran får vara hemma!