Ny dag nya utmaningar

Tisdag 14/10 Hann bara koka upp kaffet så ringde telefon, en jägare behövde hjälp med eftersök. Frukosten fick vara jag rustade mej, tog Saffran och Utter med. Svårt att veta hur långt och länge och de var en bra bit att köra. De hade just blivit lovlig när han sköt så de hade varit ganska mörk och därför hade han inte sett något blod bara sett djuret försvinna. Vi  följdes till platsen, framme gick vi för att undersöka skottplatsen, mycket ljusare nu, och där fanns blod. Hämtade Saffran som var mycket ivrig och tog ann spåret direkt. Det gick över en lägda och in i en skogsdunge och vi kunde ana blod på flera ställen. Plötsligt kom vi till en stor blodlega och Saffrans iver ökade markant. Jägaren vek av ut mot lägdan igen vi fortsatt – pang, Vi hade tryckt ut de skadeskjutna djuret som kunde avlivas. Snyggt jobb av Saffran som skällde på ordentligt fram till rådjuret, ett bock-kid. Glad över att kunna hjälpa till och att det slutade bra på alla sätt, lämnade vi en mycket tacksam jägare och åkte hem. Då intog jag frukost! Sen tog jag alla tre på en liten runda i skogen. I vanlig ordning Utter och Saffran i koppel medan Isop får springa lös. Efter ca 500 meter såg jag tydligt på Saffran att de var nåt som fångade hans intresse. Han började så smått driva med skall, kallade in Isop och kopplade. Strax därefter kom det en älgko med två kalvar, Saffran öste på, Utter helt tyst. Jag bara så glad att jag hunnit koppla Isop, han stretade lite mot älgarna men inte mer än så. Vi vände och gick en annan väg hem. Efter lite lunch och funderingar, strålande sol och några plusgrader. Vi kunde inte låta bli, vi rustade för lite rådjursjakt denna gång med Saffran. Framme vi såten tjöt Saffran av iver medan vi väntade på klartecken för släpp. Sen snabbt i väg han spårade runt runt, fram och tillbaka men ville inte lämna platsen så nåt hade varit där. Han tog  utspår gjorde en runda men sen tillbaka igen. Efter många km sökande hittade han ett utspår värt att haka på. Vi misstänker att han var ganska när för farten ökade markant, men det blev inget upptag. Saffran passerade mej och med bestämd, mycket bestämd röst lyckades jag få kontakt och kunde koppla. Saffran hade då bara på söket lagt 1 mil under sig så de fick helt enkelt räcka för i dag. Saffran har, som vanligt, i dessa situationer en avvikande uppfattning!

Det här inlägget postades i Jakt. Bokmärk permalänken.