Hundar & Jakt

Då var jaktsäsongen på rådjur över för denna gång. En säsong som med våra norrländska möjligheter har varit bra för oss med Utter och Saffran. Säsongen tog nästan slut redan runt den 18 november, då snöade massor och snödjupet var  inte längre lämpligt för korta terrierben. Vi gjorde ett försök i mitten av december men det var klart gränsfall. Att vi sen blev bjudna till marker flera mil från oss där snön inte var mer en dryga 10 cm och kunde göra 2 släpp i januari, blev verkligen en bonus. En annan sak som vi fortfarande dras med här uppe är att jakten på rådjur är så begränsad. Många har fortfarande inte insett vilken spridning rådjuren fått och hur viktigt det är att hålla nere stammen. Men med tanke på ovan nämnda och att det oftast endast är jag, gubben och hundarna så har vi lyckats bra tycker jag. Under den begränsade tiden det varit möjligt har de ändå blivit 25 dagar med släpp på rådjur, jämt fördelade på dom två. Vi har fått upplev många härliga drev endast vid tre tillfällen har dreven uteblivit och då kan jag med säkerhet säga att då fanns där inga rådjur. Både Utter och Saffran bjuder alltid ”upp till dans” om djuren är hemma! Även flera lyckade avslut har vi med oss från denna säsong, 5 djur för dom var har blivit nerlagda. Höjdpunkterna som jag tar med mej är: 1. Att Utter fortfarande är lika pigg och duktig, hänger med och levererar precis som förr. 2. Att jag vid två tillfällen fått skjuta för min ”super” Saffran. 3. Sista jaktdagen den 31/1 med Saffran där han verkligen visade att han har stor jaktlust och förmåga att göra rätt. Trots avsaknad av spår och drygt 10 cm snödjup (och mer på vissa ställen) drar han ut och söker 100 m åt olika håll. Han söker, finner och driver. Två drev som båda slutade med fällt rådjur. Och i sista drevet skällde han också på bättre än tidigare i höst. Så med andra ord en härlig säsong, fantastiska jaktdagar med våra härliga och duktiga borderterrier Utter 11,5 år och Saffran 3.

Anndag jul 26/12. Veckan innan jul fick vi rejäl påfyllning av snö, så pass mycket att vi var insnöade en hel dag innan dom plogade förbi oss. Det kom ca 30-40 cm och detta till all snö vi hade innan. Sen kom det kyla ner mot minus 20 för att i dag vara plusgrader. Hemma har vi ju alldeles för mycket snö, även om den sjunker ihop lite när det blir plusgrader. Men jag hade kollat och skaren var inte så hård inne i skogen och längtan var/är stor. Så i dag när termometern visade plus 5 grader gjorde vi oss klara för jakt/släpp med Isop. Vi åkte till mina hemtrakter där det tidigare varit betydligt mindre snö. Klockan 09.00 strök jag kopplet från Isop. Jag följde honom en bit från  vägen. Första 20 m gick det bra men sen blev det mer och mer snö. Jobbigt tyckte jag och stannade medan Isop fortsatte att leta. Det gick inte många minuter innan Isop började snurra på, så jag kunde inte låta bli att plumsa mej närmare och mycket riktigt nog fick han på slag alltid. Harspåren var inte riktig färska och det tinade och föll från träden hela tiden. Jag fick känslan av att spåren inte satt ihop men Isop jobbade på, trots att snön gick ända upp under magen. När han gått på slag i dryga timman, avancerat till där snön var ännu djupare, kände jag att det var dags att jag brukade förståndet. Motvilligt kopplade jag Isop, som gärna fortsatt men insåg nog även han det omöjliga. Mot slutet, innan jag kopplad, var jag nästa orolig att han skulle hitta haren, samtidigt som det är de man hoppas på. Orolig för att det hade inte varit hälsosamt för en ung växande stövare med stor jaktlust börja driva hare i detta snödjup. Men vi fick i alla fall någon timme i skogen, lite är bättre än inget. Nu är det bara att hoppas, vänta och se. Hoppas att det fortsätter på plus så snön sjunker i hop och att vi slipper skarpföre som kommer med kylan. Jag älskar ”mitt Norrland” men just nu känns det som att vi bor lite fel till…

Tisdag 17/12 . Orättvist tyckte Isop, som fick hålla till godo med promenad och långtur med kicksparken. Utter och Saffran fick gå var sin såt på jakt efter rådjur. Måste hålla med Isop, det var inte rättvist och jag hade också gärna släppt Isop idag. Men ett löfte är ett löfte, hade lovat en av sönerna och han kompis att komma med terrierna på kompisens marker. Då visste jag ju inte att de bara skulle gå släppa i dag denna vecka, som det ser ut nu. Men nästa gång är det Isops tur. Hur gick det då för dom små kämparna. Minus 9 grader, lugnt men fläckvis onödigt djup snö för deras korta ben. För att inte tala om jag som gick som hundförare. (Kan tillägga att efter avslutad jakt, promenad med Isop och en långtur med kicksparken har jag fått dagens portion av motion) Inte ett enda spår efter gårdagens snöande. Rådjuren hade inte rört sig, Utter och Saffran fick söka av var sin såt men det blev inga upptag och drev. Men nöjda och glada var dom och fulla av iver, som vanligt, vid släpp. I dag var det första gången denna säsong som dom inte hittade några djur. Det återstår att se om de blir någon mer jakt för dom små, dagens släpp kändes som en bonus. Flera av våra marker stänger för rådjursjakt med hund den sista december.